En skam att representation av assistansberättigade saknas i TV-produktioner

Serien Skam är en norsk produktion, men inte heller i de svenska serierna som riktar sig till unga personer finns någon representation av unga människor med assistansbehov. Var är hen som vill gå på fest men inte kan ta sig in för att festen är på tredje våningen utan hiss och rullstolen väger närmare 200 kg? Var är den assistansberättigade som inte ens bli bjuden på festen? Var är hen som är förälskad men inte vågar säga något för att hen känner att hen inte förväntas ha sådana känslor? Var är hen som inte har några vänner? Var är hen som har svårt att bli förstådd och kanske knappt vågar säga något på grund av talsvårigheter? Eller var är den populära assistansberättigade hen som alla vill vara med, som håller de mest eftertraktade festerna, den som sätter trenderna och dejtar de populäraste personerna?  

Nya karaktärer behövs

Är det inte på tiden att det skapas nya karaktärer och nya värderingar och attityder eller att man åtminstone belyser de utmaningar som assistansberättigade möter i sin vardag? Vi finns bland alla i samhället och då borde vi rimligtvis synas mer.   

De stora ungdomsserierna är bra på att lyfta marginaliserade grupper, personer med olika etnisk bakgrund, socioekonomisk tillhörighet och sexuell läggning och könstillhörighet med mera, men unga personer i behov av personlig assistans lyser med sin frånvaro. Det är viktigt att unga assistansberättigade kan känna sig representerade där unga representeras i stort. 

Endast fokus på funktionsnedsättning

När personer med funktionsnedsättning finns med så är det i smala produktioner, t ex UR Play, där fokus sätts på funktionsnedsättningen. I filmer som har några år på nacken, som “Livet är en schlager” eller “Miffo” har vi kunnat se personer med visst assistansbehov, men då har hela filmen handlat om utanförskapet. Vi har inte sett någon ung person med assistansbehov som är “en i gänget” eller där dilemman kring funktionsnedsättning och personlig assistans lyfts tillsammans med andra dilemman som man kan ställas inför och så som vardagen är.  

Mindre nöjda med sin fritid och färre vänner

Unga personer med funktionsnedsättning är mindre nöjda med sin fritid än andra unga personer, umgås mindre på sin fritid med vänner, har färre fritidsaktiviteter, idrottar mindre och ställs inför sämre förutsättningar för demokratisk delaktighet. Det visar t ex en rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Detta minskar inte när personer med funktionsnedsättning inte lyfts i de stora medierna. 

Bättre representation behövs

Det finns gott om utmaningar att lyfta när det gäller unga personer som är i behov av personlig assistans för att kunna leva sitt liv med delaktighet och jämlikhet. Livet som ung med assistansbehov och dess utmaningar är intressant och förtjänar att lyftas. De stora medieproducenterna borde ta sitt ansvar kring mångfaldssatsningar även för personer med funktionsnedsättning och bidra till att ändra attityder och värderingar. 

Med detta i åtanke ser vi fram emot förändring med bättre representation av assistansberättigade i populära produktioner.