Berättelser från assistansberättigade
Den sista timmen är lika viktig som den första
Dessa berättelser är ett sätt för oss att tydliggöra hur förödande förslaget skulle vara att införa en schablon på 15 timmar i veckan för det som kallas "övriga behov". Vi har bett assistansberättigade personer berätta om hur förslaget skulle påverka dem och deras familjer och vilka konsekvenser det skulle få i vardagslivet. Titeln "Den sista timmen är lika viktig som den första" är ett citat från Vilhelm Ekensteen, ordförande i IfA. Det syftar på att för den med stora och omfattande funktionsnedsättningar är den sista beviljade timmen lika viktig som den första. Behov som sträcker sig över hela eller större delen av ett dygn kan inte täckas av färre timmar än vad som behövs.
Den sista timmen är lika viktig som den första - Denna länk innehåller ett urval av nedanstående berättelser
15 timmar förbrukas på mina behov att genom träning bromsa kroppens förfall
Detta fruktansvärda förslag får inte bli verklighet
Jag blir äldre, min man blir sämre men får färre timmar
Jag måste ha med mig en personlig assistent överallt
Jag skulle nog få sälja mitt hus
Minsta timme färre så havererar möjigheten att själv välja boendeform
Om politikerna får som de tänker
Utan assistans blir konsekvensen
Varför ska jag ha assistans när nu andra tycker sig kunna tänka ut bättre alternativ
Varje natt måste jag få hjälp om inte plågan ska bli olidlig
Även om jag får tid för arbete påverkas jag
Personlig assistans handlar om mer än grundläggande behov
Hur ska mina behov kunna tillgodoses dygnet runt om jag inte får assistans?
Med 15 timmar per vecka är det då...
Jag kan inte bo själv om förslaget går igenom
Vi trodde äntligen att det skulle bli lite lugn och ro för hela familjen
Utan hjälp dygnet runt kan jag inte bo kvar i mitt hem
Trots "ett liv som andra" behvöer jag hjälp med precis allt
Den sista timmen är lika viktig som den första