Ny utredning om behovsbedömningen

 

Regeringen har idag på en presskonferens med socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall samt representanter från de övriga i regeringsunderlaget presenterat en ny utredning om behovsbedömningen för rätten till personlig assistans.

Erika Odung, chefsrådman vid förvaltningsrätten i Göteborg blir ansvarig utredare och utredningen ska vara klar senast den 23 maj 2028.

Utredningens syfte är att presentera förslag på hur rätten till personlig assistans, själva bedömningen av rätten till assistans, ska bli tydligare, mer lättförståelig och mindre integritetskränkande för den enskilde. Utredaren ska i detta analysera för- och nackdelar med att använda olika schabloner för behov, se hur den internationella klassifikationen av funktionstillstånd och hälsa (ICF) kan te sig i denna fråga samt funktionsförmågeutredningar som en del av behovsbedömningar.

Upplevelsen är att denna utredning ska lägga grund för ett möjligt statligt huvudmannaskap.

Utredningen ska även se över det språkliga i lagtexten för att göra den mer förståelig och enhetlig.

 

IfAs kommentar

 

 

IfA har länge påtalat behovet av att se över behovsbedömningen då många med behov av personlig assistans har svårt att bli beviljad insatsen och att personer som redan är beviljade personlig assistans riskerar att bli av med den till följd av allt hårdare praxis och tillämpning. Många har också förlorat assistansen till följd av de restriktiva och integritetskränkande bedömningar som görs idag. Det behövs förändring.

Vi är försiktigt positiva till att det tillsätts en utredning, eftersom den måste till, men är kritiska till att man funderar på att använda ICF som en del av metoden, då den inte är avsedd att fastställa assistansbehov och tiden för assistansbehov, utan mer handlar om nedsatt funktion och hur eventuell rehabilitering kan ske. Risken finns också att man fortsättningsvis sitter fast i små och onödiga detaljer, som begränsar, snarare än möjliggör frihet. 

Vi är också kritiska till att man eventuellt vill använda sig av schablonberäkningar, då en viktig utgångpunkt i den personliga assistansen är att det ska göras en individuell bedömning av ens assistansbehov. Den tid som ett moment tar måste beräknas utifrån den faktiska tiden, inte en schablonmässigt bestämd tid, även personer med samma diagnos kan ha vitt skilda behov. Detta har varit uppe på förslag tidigare och assistansanvändarrörelsen var tydliga redan då med att vi inte vill ha schabloner i bedömningen.

Mer hoppas vi i sådana fall på den del i uppdraget som handlar om att se över även andra metoder. Vi vill gärna se en metod som bygger på den enskildes egna självbestämmande och vilja hur man vill leva sitt liv och vilken personlig assistans som behövs för det, och möjligheten att ha en fungerande vardag utan rädsla för att assistansen inte ska räcka eller plötsligt dras in. Behoven måste ses i sin helhet och bedömningen ska inte stanna vid punktinsatser. 

IfA ser positivt på ett statligt huvudmannaskap, men anser också att det först måste vara klarlagt att alla som behöver personlig assistans också beviljas det.

IfA utgår från att utredningen kommer att ha en tät dialog med assistansanvändarrörelsen.