För att få fortsatt assistans blev hon själv betalningsmottagare av assistansersättningen under en kort period. Året därpå fick kvinnan ett stort återkrav från Försäkringskassan, för en sju år gammal händelse.

Sophie Karlsson har kommenterat domen i Heja Olika:

- Jag blir väldigt upprörd och bekymrad över vad Försäkringskassan egentligen håller på med. De verkar vilja plocka ner hela assistansen bit för bit. Vad är deras plan? Hur har de tänkt att saker ska fungera framöver? När vi ser sådana här exempel så skapar det en stor rädsla, nästan skräck, bland assistansberättigade.

På IfA ser vi en stor risk att det finns många ändrade förhållanden som inte är anmälda sedan stoppet 2018. Och många beslut var redan då inte uppdaterade, men man gjorde då ett stopp för att folk inte skulle förlora sin assistans utifrån hur assistansbehovet bedömdes då. Nu gör man emellertid det man kan, verkar det som, för att dra in eller minska ner besluten i alla fall. Tvåårsomprövningsstoppet ger nu mer bara en falsk illusion av att man kan vara trygg med sitt assistansbeslut. Sanningen är att ingen går säker.

Regeringen ger inte något tecken på att de har för avsikt att se över hur behovsbedömningen ska göras i framtiden, så vi kvarstår på den tillämpning som finns och då kommer det att gå illa för assistansberättigade, framförallt personkrets 3.

Att Försäkringskassan väljer att driva denna typ av processer är anmärkningsvärt. Borde de inte satsa på att jaga riktiga skurkar? Inte jaga personer som uppenbart har behov av assistans, och inte peta i minuter hit eller dit.

IfA vill se ett stopp för återkrav av detta slag omedelbart. Detta är bara förödande för den enskilde och inte gynnsamt för samhället att göra på detta sätt."

Läs  hela artikeln  här