Kapitel 6

6 Arbetsmiljö

Vår utgångspunkt är att assistansanvändarens personliga assistans ska präglas av självbestämmande. I de fall assistansanvändaren p.g.a. ålder eller nedsatt beslutsförmåga inte själv kan förmedla sina önskemål om den personliga assi­stansens utformning är det assistansanvändarens legale företrädare som gör det i hens ställe. I dessa fall ska ”assistansanvändaren” läsas som ”assistansanvändaren/ assistansanvändarens företrädare”.

Arbetsmiljöfrågor är en betydelsefull del av den totala assistanssituationen. De är viktiga för att de personliga assistenterna ska kunna känna sig trygga och säkra i sitt arbete. De är också viktiga för assistansanvändaren eftersom en god arbetsmiljö bidrar till en bra och säker assistans.

Det åligger varje enskild assistansverksamhet att på ett naturligt sätt integrera arbetsmiljöfrågor i den dagliga verksamheten på ett sådant sätt att en god arbetsmiljö enligt arbetsmiljölagens mening uppnås.

6.1 Arbetsmiljölagen

Arbetsmiljölagen (AML) reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare när det gäller arbetsmiljöfrågor. Utöver arbetsmiljölagen finns även andra lagar (till exempel tobakslagen) samt Arbetsmiljöverkets föreskrifter som reglerar arbetsmiljöförhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsmiljölagen gäller alla personliga assistenter, oavsett vem som är arbetsgivare. Tidigare var assistansanvändare som själv anställde personliga assistenter undantagna från arbetsmiljölagen men så är det inte längre eftersom regeringen ansåg att det var olämpligt att olika lagar gällde inom samma yrkesgrupp.

tips

Arbetsmiljöverket är den myndighet som har i uppdrag att se till att lagar om arbetsmiljö och arbetstider följs av företag och organisationer. Arbetsmiljöverket får endast göra inspektion i en enskilds hem efter begäran från den arbetsgivare eller arbetstagare som berörs eller om det föreligger särskild anledning, till exempel om det har inträffat en allvarligare olycka på arbetsplatsen. Detta enligt 15 § i arbetsmiljöförordningen. Däremot kan en inspektion ske på annan plats tillsammans med arbetsgivaren och de personliga assistenterna. Arbetsmiljöverket har möjlighet att utfärda föreläggande och förbud mot arbetsgivaren om denne inte följer krav i ett inspektionsmeddelande. Det skulle till exempel kunna innebära att arbetsplatsen, det vill säga assisstansanvändarens hem, stängs för de personliga assistenternas arbete eller att krav på arbetsmiljöförbättringar krävs.

Inspiration till en god arbetsmiljö finns även på wwww.sunt-arbetsliv.se

Arbetsmiljölagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att ge tips för att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Det innebär att arbetsmiljön ska vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. För att uppnå god arbetsmiljö ska arbets­förhållanden anpassas till anställdas olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Kvalitetsbegrepp som nämns i lagen som avgörande för en god arbetsmiljö är till exempel varierat arbetsinnehåll, arbetstill­fredsställelse, gemenskap samt personlig och yrkesmässig utveckling.

Något som ibland berörs är förhållandet mellan arbetsmiljölagstiftningen och annan lagstiftning, till exempel lagen om stöd och service till vissa funktions­hindrade (LSS), socialtjänstlagen (SoL) och hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Ansvaret för den enskildes rätt till personlig assistans begränsar inte arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön enligt arbetsmiljölagen. Samtidigt kan inte den enskildes rätt till personlig assistans begränsas av arbetsmiljöskäl.

Justitieombudsmannen, JO. har i ett ärende (JO, dnr 629/1988) meddelat att arbetsmiljöskäl inte kan påverka behandlingsansvaret för den som tagits in på ett LVM-hem som följer av lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). JO anser vidare att samma principiella utgångspunkt ska gälla i fråga om förhållandet mellan arbetsmiljö- och socialtjänstlagen med den skillnaden att socialtjänstlagen inte preciserar vilka åtgärder som ska vidtas i ett visst fall. Det innebär, enligt JO, att om arbetsmiljöskäl hindrar en viss insats kan socialnämnden välja en insats i annan form som tillgodoser den enskildes behov och ändå uppfylla sitt yttersta ansvar för den enskilde. Enligt JO får dock arbetsmiljöskäl inte föranleda att den enskilde ställs helt utan det bistånd han behöver. I LSS preciseras - liksom i LVM - vilken insats den enskilde ska beviljas.

Hur påverkas vi av vår arbetsmiljö?

I alla arbeten finns ett antal faktorer som under gynnsamma förhållanden kan ge positiva effekter för anställda. Under ogynnsamma förhållanden kan samma faktorer resultera i ohälsa och olycksfall. Dessa faktorer kan vara såväl fysiska, organisatoriska som sociala. Till de organisatoriska och sociala faktorerna som påverkar en anställds arbetssituation räknas till exempel:

• stor arbetsmängd eller högt arbetstempo, som kan leda till stress och hög arbetsbelastning
• arbetsuppgifter
• arbetstidens förläggning, skiftarbete, oregelbundna arbetstider
• anställningsform
• konflikter, kränkningar, trakasserier
• arbete med människor.

Andra arbetsförhållanden inom den organisatoriska och sociala sfären som – om de förekommer – kan bidra till ohälsa och olycksfall är oklara förväntningar på arbetsinsats och oförenliga krav, våld eller hot om våld och ensamarbete.

Tips

Få tips om hjärnvänlig arbetsmiljö på prevent.se.

Även ergonomiska, det vill säga fysiska, förhållanden kan påverka den anställdes arbetsvillkor negativt. Exempel är felaktig belastning vid tunga lyft, enformigt upprepat arbete, tröttande eller ogynnsamma arbetsställningar som exempelvis vridna arbetsrörelser. Psykisk belastning, som kan leda till stressreaktioner, kan också påverka och samverka med fysiska belastningar. Dessutom kan övriga arbetstekniska, fysikaliska och kemiska faktorer påverka arbetsmiljön.

De brister i arbetsmiljön som arbetstagare ställs inför under ogynnsamma förhållanden kan leda till ohälsa eller sjukdom. Arbetsgivaren är enligt arbetsmiljölagen (3 kap 2 §) skyldig att vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.

Digital arbetsmiljö

Ny forskning på arbetsmiljöområdet har börjat titta på ytterligare ett område inom yrkeslivet: det digitala – och så kallad kognitiv ergonomi eller hjärnvänlig arbetsmiljö. Såväl personliga assistenter, arbetsledare, administrativ personal som assistansanvändare använder digitala verktyg som i många fall är tänkta att hjälpa till i yrkesrollen. I vissa fall har det visat sig att digitala program och tekniska hjälpmedel kan stressa användaren mer än de hjälper, trots att de avser att spara tid eller underlätta kommunikationen med exempelvis assistans­anordnaren. I arbetet med att säkra arbetsmiljön, undersöka och åtgärda eventuella brister bör även digital arbetsmiljö inkluderas. Till hjälp finns bland

tips

annat verktyg som arbetsmiljöverket tillhandahåller.

Titta gärna på https://www.av.se Där finns till exempel bland annat förslag på . åtgärder för ökad trafiksäkerhet. På Trafikverkets webbplats finns förslag på hur man trafiksäkrar verksamheten.

Se gärna på https://www.av.se Där fins ex förslag på ”Trafiksäkerhetspolicy".

Trafiksäkerhet

Personliga assistenter vistas många gånger i trafiken under sin tjänstgöring. Det kan handla om personliga assistenter som i tjänsten kör egen bil, assistansanvändarens bil, cyklar, promenerar, åker med kommunala färdmedel eller med färdtjänst. I samtliga situationer har arbetsgivaren ett arbetsmiljöansvar för säkerheten för de anställda i trafiken. Trafiksäkerheten ska ingå i arbetsgivarens syste­ma­tiska arbetsmiljöarbete och de anställda bör få tillräcklig information och utbildning inom området. Arbetsmiljöverket har tagit fram både infor­mationsmaterial och förslag till checklistor som kan vara arbetsgivaren till hjälp vid frågor om trafiksäkerhet för arbetstagaren. Även Trafikverket och Transportstyrelsen har värdefull information om trafiksäkerhet.

6.2 Föreskrifter

Arbetsmiljölagen (1977:1160) är en ramlag, som specificeras ytterligare i arbetsmiljö­förordningen samt i ett antal föreskrifter. Föreskrifterna ges ut av tillsyns­myndigheten Arbetsmiljöverket och reglerar arbetsmiljöförhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare mer detaljerat. Arbetsmiljöverket ger även ut allmänna råd inom området.

Den 1 januari 2025 trädde Arbetsmiljöverkets omarbetade struktur för föreskrifter i kraft. . Arbetsmiljöverkat har omarbetat 67 häften med 2 300 föreskrifter till 15 föreskriftshäften uppdelade på grundläggande och övriga regler. Innehållsmässigt är reglerna i stort sett desamma. De allmänna råden ligger nu i föreskrifterna, men vissa har tagtis bort och istället blivit stödjande material.

Syftet med den nya strukturen är att göra språket enklare, uppnå större enhetlighet och undvika dubbelregleringar. Reglerna och föreskrifterna finns i digitalt format på av.se för att underlätta sökning, men går även att hämta som pdf eller att beställa i tryckt format.

 

Arbetsmiljöverket har gett ut två grundläggander regelhäften som gäller alla arbetsgivare, oavsett verskamhet:

 

1. Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2023:1) Grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransnvar. Här finns regler om det systematiska arbetsgivaranavaret (SAM).

 

1. Planering och organisering (AFS 2023:2) Grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransavar. Här finns regler om organsiatorisk och social arbetsmiljö (OSA), första hjälpen, ensamarbete, hot och våld mot gravida.

 

Viktiga regler i det här häftet för personlig assistans omfattar:

AFS 2023:2 2. kap Organisatorisk och social arbetsmiljö

AFS 2023:2 3. kap Arbetsanpassning

AFS 2023:2 4. kap Första hjälpen och krisstöd

AFS 2023:2 9. kap Anteckningar om jourtid, övertid och mertid

 

Bland övriga regelhäfte är främst följande viktiga för personlig assistans:

Risker i arbetsmiljö (AFS 2023:10). Här finns bland annat regler om Belastningsergonomi (kap. 6).

Arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning söker användning (AFS 2023:11). Framförallt är kapitel 2 som handlar om användning av arbetsutrustning viktigt.

Utformning av arbetsplatser (AFS 2023:12). Där kapitel 3 handlar om hur en arbetsplats ska vara utformad.

Medicinska kontroller i Arbetslivet (AFS 2023:15) tar upp nattarbete i bilaga 3.

 

Vägledningar

• Så förbättras verksamhetens arbetsmiljö

 

Föreskrifter:

• AFS 2023:2 kap Anteckningar om jourtid, övertid och mertid
• AFS 2023:11 kap Användning av arbetsutrustning
• AFS 2023:2   kap Arbetsanpassning
• AFS 2023:12 kap Hur en arbetsplatsens ska vara utformad
• AFS 2023:10 kap Belastningsergonomi
• AFS 2023:2 kap Första hjälpen och krisstöd
• AFS 2023:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar
• AFS 2023:2 kap Organisatorisk och social arbetsmiljö
• AFS 2023:15 Medicinska kontroller i arbetslivet

ADI-broschyrer:

• ADI 627 Bedöm risker vid manuell hantering – lyfta och bära
• ADI 668 Bedöm risker vid manuell hantering – skjuta och dra
• ADI 688 Förebygg arbetsrelaterad stress
• ADI 681 Bättre arbetsmiljö varje dag
• ADI 534 Första hjälpen och krisstöd

Viktiga informationssidor på Arbetsmiljöverkets webbplats:

• Anmäla arbetsskador
• Ensamarbete
• Utför säkra personförflyttningar
• Arbetsställningar och arbetsrörelser
• Förebygg och åtgärda riskerna för belastningsbesvär
• Hudbesvär och hudskador

En myndighetsföreskrift är bindande medan allmänna råd uttrycker rekommendationer om hur man kan uppnå ett mål. Använder man inte de rekommendationer som ges måste man vid en eventuell inspektion kunna visa hur man på annat sätt har uppnått de mål som lag och föreskrift meddelar. Texter i broschyrer och på webbplatsen har endast informativ karaktär. Arbetsgivaren har skyldighet att känna till vilka föreskrifter som kan vara tillämpliga i verksamheten. Föreskrifterna ska också finnas tillgängliga på arbetsplatsen.

På Arbetsmiljö­verkets hemsida, www.av.se finns en formulär för självskattning av systematiskt arbetsmiljöarbete. På Prevents webbsida finns en guide för att bedöma risker i arbetsmiljön.

tips

6.3 Systematiskt arbetsmiljöarbete

Grundläggande för att få en bra arbetsmiljö är att arbetsgivaren bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete och integrerar arbetsmiljöfrågorna i verksam­heten. Arbetsgivaren ska samverka med arbetstagarna i arbets­miljö­arbetet. I Arbetsmiljöverkets handledning Så förbättras verksamhetens arbetsmiljö, beskrivs hur en arbetsgivare, till exempel en assistansanordnare, kan arbeta i praktiken för att få till stånd ett väl fungerande arbetsmiljöarbete.

6.3.1 Fördelning av arbetsmiljöuppgifter

Enligt 9 § i föreskrifterna om systematisk arbetsmiljöarbete (AFS 2023:1) ska arbetsgivaren fördela uppgifterna i verksamheten på ett sådant sätt att en eller flera chefer, arbetsledare eller andra arbetstagare får i uppgift att verka för att risker i arbetet förebyggs och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås.

För att arbetsgivaren ska kunna fördela uppgifterna krävs att den som får en uppgift har befogenheter (rätt att fatta beslut och vidta åtgärder) och resurser (bland annat tid och ekonomiska resurser) samt kunskaper för att kunna fullgöra den uppgift som har tilldelats hen.

tips

I bilaga 6.3.A hittar du skrivningar om hur man kan arbeta med Systematiskt arbetsmiljöarbete anpassat till assistans­verksamhet.

När en person, som fått en arbetsmiljöuppgift, upplever att befogenheterna, kunskapen eller resurserna inte räcker för den tilldelade uppgiften är det viktigt att hen vänder sig till sin närmaste chef eller sin arbetsgivare och begär förändring. En person som tilldelats en uppgift kan alltid returnera uppgiften till den som tilldelat uppgiften, oftast närmaste chef.

Uppgiftsfördelningen innebär inte att den som fått uppgifter tilldelade automatiskt blir straffansvarig om något inträffar. Detta ansvar fastställs av domstol. Om en olycka inträffar, som leder till åtal och domstolsbehandling, kan det ha stor betydelse för domstolens bedömning om personen med tilldelade arbetsmiljöuppgifter har haft tillräckliga kunskaper, befogenheter och resurser för sina uppgifter. Läs mer i Arbetsmiljöverkets broschyr Arbetsmiljö och straffansvar.

Assistansanordnaren kan inte fördela arbetsmiljöuppgifter till assistans­användaren, om inte denne är anställd av assistansanordnaren. För att få till stånd de bästa förutsättningarna för ett väl fungerande arbetsmiljöarbete, kan assistansanordnaren låta assistansanvändaren utföra vissa uppgifter som avtalats om i ett civilrättsligt avtal dem emellan. Detta fråntar inte assistansanordnaren ansvaret för att arbetsmiljöuppgifter utförs och att arbetsmiljöarbetet bedrivs i enlighet med arbetsmiljölagstiftningen.

6.3.2 Rutiner i arbetsmiljöarbetet

I arbetsmiljöarbetet är det viktigt att arbetsgivaren informerar alla inblandade, assistansanvändaren, arbetsledaren och de personliga assistenterna om vem som gör vad, hur det ska göras och när. I vissa fall kräver lagstiftningen att rutiner skapas. Om det finns minst tio arbetstagare i verksamheten krävs att arbetsmiljöpolicy och rutiner är skriftligt dokumenterade. (7–8 § AFS 2023:1). Nedan beskrivs några av de dokument en arbetsgivare behöver eller måste ha, till exempel arbetsmiljöpolicy.

6.4 Arbetsmiljöpolicy

Enligt föreskrifterna om systematiskt miljöarbete (7 § AFS 2023:1) ska det finnas en arbetsmiljöpolicy som beskriver hur arbetsförhållandena i arbetsgivarens verksamhet ska vara för att ohälsa och olycksfall i arbetet ska förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås.

Utgångspunkt för arbetsmiljöpolicyn bör vara de risker som finns i verksam­heten och policyn ska vara så konkret att den kan följas upp. Den kan till exempel vara inriktad på konkreta åtgärder för att förebygga olycksfall och för att öka variationen i arbetet. I en mindre assistansverksamhet kan handlingsplaner som tas fram i det systematiska arbetsmiljöarbetet fungera som arbetsmiljöpolicy.

Det ska också finnas tydliga rutiner som beskriver hur det systematiska arbetsmiljöarbetet i verksamheten ska bedrivas.

Arbetsgivaren ska ha mål för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön (enligt kap 2. 5 § AFS 2023:2). Målen ska syfta till att främja hälsa och öka organisationens förmåga att motverka ohälsa. Arbetsgivaren ska ge arbetstagarna möjlighet att medverka i arbetet med att ta fram målen och se till att arbetstagarna känner till dem. För arbetsgivare med fler än 10 anställda ska målen dokumenteras skriftligt.

6.4.1 Krisstöd och första hjälpen

De senaste åren har vi alla fått erfara att det behövs en del beredskap för krishantering inom den personliga assistansen. När pandemin slog till kom många frågor upp på bordet. Att löpande bedöma risker för smittspridning och ohälsa och vidta säkerhetsåtgärder för assistansanvändare, personliga assistenter och anställda inom administrationen är en uppgift som kan minimera risker och krisers negativa inverkan.

Kriser förekommer på olika sätt i allas liv: sjukdomar, dödsfall, skilsmässor, olyckor, strömavbrott, översvämning, stormar. Det finns många situationer som kan leda till olika typer av kriser eller oväntade situationer som behöver hanteras och som påverkar den personliga assistansen och personers mående, både assistansanvändares och personliga assistenters. Assistansanordnaren har ansvar för att leverera assistans med bra kvalitet och en god arbetsmiljö för personliga assistenter, oavsett vad som händer i omvärlden.

Krisstödsverktyg

IfA har via arvsfondsprojektet Krisstöd skapat flera varaktiga resurser som bidrar till en effektiv krishantering inom personlig assistans och som sätter assistansanvändarens önskemål och behov i centrum:

• EPiK – Egeninitierad Personlig behovsanalys i händelse av Kris. Ett enkelt stöd för assistansanvändaren för att dela sina önskemål med assistansanordnare och andra verksamheter i händelse av kris.
• Krisguiden – en lättillgänglig handledning i krisberedskap inom personlig assistans för assistansanvändare, assistansanordnare och myndigheter.
• Handlingskraft – ett digitalt utbildningsmaterial för assistans­användare, assistansanordnare och andra intresserade. Handlingskraft har fem kapitel och ett sjätte planeras under projektets tredje år.
• Nu är det kris igen – ett rollspel där assistansanvändare och andra inom personlig assistans förbereder sig på kris genom att diskutera möjliga lösningar på olika krissituationer utifrån assistansens fyra uppdrag.
• Risk- och krismatris riktad till assistansanordnare för att de på ett strukturerat och enkelt ska få överblick över en pågående, eller en potentiell, kris och identifiera möjliga åtgärder.
• Krisarkivet – en arkivlåda baserad på individens samlade resurser: ekonomi, kontakter, hälsa samt personlig assistans. Arkivlådan innehåller förslag på dokument som kan vara viktiga i en kris eller vid försämrad hälsa för att omgivningen ska känna till ens önskemål.

 

Att vara förberedd

Att ordna beredskap och rutiner för första hjälpen och krisstöd på arbetsstället bör ses som en naturlig del av arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete. På varje arbetsställe ska finnas den beredskap och de rutiner för första hjälpen och krisstöd som behövs med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och särskilda risker. Första hjälpen och krisstöd skall planeras, ordnas och följas upp med utgångspunkt från en bedömning av riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet.

Arbetsgivaren ska säker­ställa att arbets­tagarna känner till hur första hjälpen och krisstödet är organiserat på arbetsstället. De ska fortlöpande hållas väl förtrogna med de rutiner som gäller. På lämpligt ställe ska finnas angivet till exempel var utrustning för första hjälpen finns, telefonnummer till utryckningsfordon och taxi samt adress och om det behövs färdbeskrivning till arbetsstället. Om flera personliga assistenter arbetar samtidigt ska det anges vilka som kan ge första hjälpen. Det ska även finnas någon arbetsledande person tillgänglig som har tillämplig kunskap om verksamheten som assistansanvändaren och personliga assistenter kan kontakta vid en krissituation.

Första hjälpen och krisstöd

I Första hjälpen och krisstöd (4 kap. AFS 2023:2) beskriv krav på planering av beredskap samt rutiner för första hjälpen och krisstöd.

Det är betydelsefullt att det på arbetsstället finns beredskap för att ge första hjälpen vid olyckor och sjukdom. Assistansanordnaren ska även ha beredskap för att tillgodose det behov av psykiskt och socialt omhändertagande som kan uppstå hos personliga assistenter som på olika sätt drabbas av akuta kriser, olyckor eller andra allvarliga händelser. Detta kan minska personliga lidanden och förebygga sjukfrånvaro.

tips

Om kompetensen i den egna verksamheten inte räcker för det systematiska arbetsmiljöarbetet eller för arbetet med arbetsanpassning och rehabilitering ska arbetsgivaren anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån. Den hjälp som anlitas ska, enligt 15 § i föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2023:1) ha tillräcklig omfattning, tillräcklig kompetens och tillräckliga resurser för detta arbete. Arbetsgivaren ska se till att den företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån som anlitas har tillgång till information, exempelvis om aktuella arbetsmiljörisker, enligt §16 i AFS 2023:1.

Basala hygienrutiner och personlig skyddsutrustning

På Socialstyrelsens webbplats finns digital utbildning om basala hygienrutiner i vård och omsorg.

När covid-19 gjorde sitt intåg blev det högaktuellt att tala om basala hygienrutiner och personlig skyddsutrustning i mycket större utsträckning än tidgare inom den personliga assistansen. Men arbetsgivarens ansvar att vidta åtgärder för att de personliga assistenterna ska ha en god arbetsmiljö är inte nytt.

För att kontinuerligt ha rätt nivå på skyddsutrustning och annat som är tänkt att skapa god arbetsmiljö och kvalitativ personlig assistans ska assistansanordnaren göra riskbedömningar som arbetsgivare. Varje assistansuppdrag måste undersökas individuellt och utifrån såväl den enskilde assistansanvändarens önskemål och de anställdas rätt till en god arbetsmiljö.

Riskbedömningar kan behöva göras vid nya eller ändrade arbetsuppgifter, resor, omständigheter såsom en pandemi eller annan form av kris, nyanställningar och liknande. Riskbedömningen ska dokumenteras tillsammans med handlingsplan för åtgärder, uppföljning och ansvarsfördelning. Arbetsmiljöverket har mer information på sin hemsida om såväl riskbedömningar som personlig skyddsutrustning och uppdaterades till att tydligare inludera smittspridning i samband med covid-19.

Det finns föreskrifter från Socialstyrelsen om basala hygienrutiner (SOSFS 2015:10) för personal i vård och omsorg, men dessa innefattar inte personlig assistans. Däremot är det en bra vägledning även när det gäller hygienrutiner för att förhindra smitta när det gäller den personliga assistansen. Detta behöver ske i dialog med assistansanvändaren. Socialstyrelsen har även en digital utbildning att tillgå angående basala hygienrutiner enligt sin föreskrift.

6.4.2 Våld och hot

Arbetsgivaren ska utreda risker för våld eller hot om våld i arbetsmiljön samt vidta åtgärderna som utredningen kommer fram till. Risk för våld eller hot om våld ska så långt som möjligt förebyggas.

Det är viktigt att utredningen leder till ett åtgärdsprogram. Risker som kommer fram i utredningen avgör vilka åtgärder som behövs. Det kan handla om säkerhetsrutiner, tekniska hjälpmedel, information och utbildning samt åtgärder efter inträffad händelse. Genom att kartlägga var, när och hur risker förekommer och följa upp befintlig statistik blir förebyggande åtgärder effektivare.

I Arbetsmiljöverkets föreskriftshäfte Planering och organisering (AFS 2023:2) regleras verksamheter där det kan finnas risk för våld eller hot om våld i kapitel 5. Enligt föreskrifterna (AFS 2023:2, 5 kap. § 3) ska arbetskgivaren förebygga våld, och hot om våld, så långt som möjligt. Det ska finnas säkerhetsrutiner för arbete där det finns risk för våld, eller hot om våld och arbetsgivaren ska följa upp säkerhetsrutiner så att de alltid är aktuella.

Om det finns risk för återkommande våld och hot om våld ska arbetstagaren få särskilt stöd och handledning (AFS 2023, 5 kap. § 4). En arbetsuppgift som innebär påtaglig risk för våld eller hot om våld får den inte utföras som ensamarbete (AFS 2023:2, 5 kap. § 7). Arbetsplatser ska placeras, utformas och utrustas så att risk för våld eller hot om våld så långt som möjligt förebyggs (5 §), och arbetstagaren ska ha möjlighet att kalla på snabb hjälp vid en vålds- eller hotsituation (6 §).

6.4.3 Kränkande särbehandling

De företeelser som i dagligt tal brukar kallas för bland annat vuxenmobbning, psykiskt våld, social utstötning och trakasserier – även sexuella – har alltmer framstått som särskilda problem i arbetslivet och kommer här samman­fattande att benämnas kränkande särbehandling. Brister i arbetsmiljön kan ge psykiska påfrestningar som leder till stressupplevelser. Detta kan bland annat leda till mobbning och kränkande handlingar. Det är arbets­givarens skyldighet att klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten. Arbetstagare som utsatts för kränkande särbehandling ska snabbt få hjälp och stöd. Arbetsgivaren ska ha särskilda rutiner för detta. Kränkande särbehandling kan leda till fysisk ohälsa, psykiska reaktioner och ökade samarbetssvårigheter.

Kränkande särbehandling tas upp i föreskriftshäftet Planering och organisering (AFS 2023:2) i kaptiel 2 Organisatorisk och social arbetsmiljö.

6.4.4 Missbruk och beroendeproblematik

tips

Mer information om förebyggande arbete och stöd vid alkohol- och andra missbruksproblem finns på https://www.1177.se/

En arbetsgivare ska ha rutiner för arbetsanpassning enligt AFS 2023:2 kap. 3, och det kan även innefatta åtgärder för att anpassa arbetet för anställda i samband med behandling av missbruk och relaterade medicinska problem.

Arbetsgivaren bör klargöra vilka interna regler och rutiner som gäller om anställda är påverkad av alkohol eller andra droger på arbetet. Arbetsgivaren kan, lämpligen i samråd med de anställda, exempelvis ta fram ett handlingsprogram för hur olika slag av missbruk och beroendeproblematik kan hanteras samt vilka rutiner som finns gällande berusningsmedel.

I handlingsprogrammet bör framgå vilken policy som gäller beträffande bruk av alkohol och droger på arbetet. Arbetskamraternas och arbetsledningens uppgifter när det gäller bemötande av personer (personliga assistenter) för arbets­anpassning och rehabilitering vid missbruk av alkohol eller andra droger och missbruksproblem bör också behandlas. Vidare bör det framgå hur arbets­ledningen kan arbeta förebyggan­de genom till exempel informationsmaterial, arbetsplatsträffar, utbildningar och organi­serad stödverksamhet. Det bör också redovisas vilken beredskap som finns beträffande faktiskt omhändertagande i samband med missbruk. Det är i allmänhet lämpligt att rutinerna finns i skriftlig form.

Om alkohol- eller andra missbruksproblem utvecklas hos en person kan detta ha samband med arbetets organisation och innehåll. I förebyggande syfte kan det därför vara värdefullt att vid planering av ett arbete beakta sådana faktorer som skiftarbete, stress, arbetsuppgifternas krav, sociala kontakter, arbetsledningsförhållanden och tillgång till alkohol och droger i arbetet.

Beroende på missbruksproblemets art kan olika stödåtgärder behöva sättas in för kortare eller längre perioder. Exempel på sådana kan vara särskild kontaktperson, särskild handledning och stöd, kamratstödjande verksamhet, förlängd introduktionstid, ändrad arbetsorganisation, andra arbetstider och arbetsuppgifter liksom hjälp att få kontakt med olika myndigheter och stödorganisationer. Arbetsgivaren bör så snart som möjligt vidta åtgärder för att hjälpa en anställd med missbruksproblem och försöka stödja den anställde före, under och efter en eventuell behandling.

I bilaga 6.4.4.A finns ett förslag till missbruk- och beroendepolicy som vänder sig till anställda. I bilaga 6.4.4.B finns ett förslag till checklista som vänder sig till arbetsgivare och arbetsledare.

6.5 Skyddsombud och skyddskommitté

Enligt arbetsmiljölagens sjätte kapitel (AML 6 kap. § 7) ska det på varje arbetsställe där minst fem anställda arbetar regelbundet utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombudet ska utses av lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns inte sådan organisation, utses skyddsombudet av arbetstagarna. Skyddsombudet ska företräda de personliga assistenterna i arbetsmiljöfrågor genom att bland annat verka för en tillfredsställande arbetsmiljö och vaka över att arbets­givaren uppfyller kraven i arbetsmiljölagen. Skyddsombudet ska delta vid planering av arbetsmiljöarbetet, till exempel delta vid upprättande av hand­lingsplaner. Arbetsgivaren är skyldig att underrätta skyddsombudet om förändringar av betydelse för arbetsmiljö­förhållandena inom verksamheten.

Om assistansanordnaren har minst femtio personliga assistenter anställda ska det finnas en skyddskommitté. Skyddskommittén ska vara sammansatt av före­trädare för arbetsgivaren och arbetstagarna. Skyddskommitté ska tillsättas även vid arbetsställen med mindre antal personliga assistenter om de personliga assistenterna begär det. Om det inte har utsetts någon skyddskommitté får arbetstagarorganisationen, (Kommunal), lokalt utse ett regionalt skyddsombud. Rätten att utse regionalt skyddsombud gäller bara om arbetstagarorganisationen har någon medlem på arbetsstället. Skyddskommittén ska delta i planeringen av arbetsmiljöarbetet på arbetsstället samt följa arbetets genomförande.

I skyddskommittén behandlas frågor om:

1. Företagshälsovård.
2. Handlingsplaner enligt 3 kap 2 a §
3. Planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och arbetsorganisation.
4. Planering av användning av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall.
5. Upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön.
6. Arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsstället.

6.6 Arbetsskada och tillbud

Arbetsgivare ska anmäla skador som anställda råkar ut för i arbetet. Anmälan görs till Försäkringskassan. Även skada som uppstår på väg till eller från arbetet ska anmälas.

Av Försäkringskassans webbplats framgår att arbetsskada är:

• en skada eller sjukdom som har uppkommit på grund av olycksfall eller på annat sätt orsakats av arbetet.
• en skada som har inträffat på väg till eller från arbetet.
• en smittosam sjukdom som har uppkommit på grund av smitta i arbetet, till exempel i arbete vid sjukvårdsinrättning eller annat arbete med att behandla, vårda eller ta hand om personer som är smittförande.
• en smittsam sjukdom som klassas som samhällsfarlig och har uppstått på jobbet.

Tillbud är en oönskad händelse eller situation som kunnat leda till hälsobesvär, sjukdom eller olycksfall. Tillbud handlar om sådant som den anställde råkar ut för och ska inte förväxlas med avvikelser eller rapport om missförhållande som gäller sådant som assistansanvändaren råkar ut för på grund av brister i assistansen.

Arbetsgivaren behöver informera samtliga anställda om hur de ska anmäla arbetsskador och tillbud till verksamheten, så att arbetsgivaren i sin tur kan vidta de åtgärder som behövs. Se vidare om rutiner för anmälan om tillbud och arbetsskada i Bilaga 6.3 A.

Arbetsgivaren måste enligt 12–13 §§ i föreskriftshäftet Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2023:1) utreda orsakerna till tillbud och olycksfall på arbetsplatsen, för att så snart det är möjligt vidta de åtgärder som behövs för att undvika ohälsa och olycksfall. Arbetsgivare ska snarast, och helst samma dag, underrätta Arbetsmiljöverket om dödsfall eller svårare personskada inträffar på arbetet enligt arbetsmiljöförordningen (1977:1166, § 2).

Arbetsgivare ska också genast underrätta Arbetsmiljöverket om skador i samband med arbetet som drabbat flera arbetstagare samtidigt och om tillbud som inneburit allvarlig fara för liv och hälsa enligt arbetsmiljöförordning (1977:1166 § 2).

Arbetsmiljöverket är utsedd av regeringen att vara ansvarig för den officiella statistiken inom områdena arbetsmiljö och arbetsskador. Som myndighet har Arbetsmiljöverket bland annat ansvar för att statistiken är objektiv, att den dokumenteras och att den kvalitetsdeklareras.

Arbetsskade- och arbetsmiljöstatistiken publiceras på Arbetsmiljöverkets webbplats. Statistiken omfattar arbetsskadefakta som tas fram av Arbetsmiljö­verkets statistikenhet och belyser arbetsskade- och arbetsmiljöproblematik. Statistiken uppdateras regelbundet och assistansanordnare rekommenderas att hålla sig uppdaterade via SCB och Arbetsmiljöverkets webbplatser.

6.7 Rehabilitering

6.7.1 Rehabiliteringsansvar

Enligt arbetsmiljölagen (3 kap. 2 a §) ska arbetsgivaren se till att det finns en arbetsanpassnings- och reha­biliteringsverksamhet så att arbetsgivaren kan utföra de uppgifter som arbetsgivaren har enligt arbetsmiljölagen och socialförsäkringsbalken.

I samma kapitel står vidare att arbetsgivaren ska se till att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns. Företagshälsovård definieras som en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården ska arbeta för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsstället samt ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa.

Enligt AFS 2023:2 (kap. 3 Arbetsanpassning 5 §) framgår att arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för att ta emot information om behov av arbetsanpassning. Av rutinerna ska det framgå

1. vem som tar emot informationen
2. vad som händer med informationen
3. vad mottagaren ska göra.

Arbetsgivaren ska göra rutinerna kända för alla arbetstagare. Arbetsgivare som har 10 eller fler arbetstagare ska ha skriftliga rutiner.

6.7.2 Rehabiliteringsutredning/rehabiliteringsplan

Det är kostsamt för en arbetsgivare att ha sjuka arbetstagare. För en assistansanvändare är det besvärligt att vara utan sina erfarna personliga assistenter och för arbetstagaren är det ekonomiskt och psykiskt påfrestande att vara sjukskriven. Samtliga parter har att vinna på ett bra rehabiliteringsarbete och bör därför samarbeta för att sjukskrivna så snabbt som ska komma tillbaka på jobbet.

tips

 

Läs mer om tidiga arbetsgivarinsatser under sjukperioden på Försäkringskassans webbplats.

Arbetsgivaren ska påbörja arbetet med rehabilitering och arbetsanpassning så snart som möjligt.

Rehabiliteringsplan

Från den 1 juli 2018 finns ett krav på arbetsgivare att upprätta en rehabiliteringsplan för anställda som varit sjukskrivna eller frånvarande från arbetet på grund av arbetsoförmåga i 30 dagar och kommer vara fortsatt frånvarande i mer än 60 dagar. Regleringen återfinns i socialförsäkringsbalken (30 kap. 6 §) och syftar till att underlätta en återgång till arbetet.

Planen ska stödja rehabiliteringsarbetet och visa hur arbetsgivaren på olika sätt kan ge stöd till den anställde i form av anpassningar av arbetstid, tillhandahållande av hjälpmedel samt hur kontakten mellan arbetsgivare och arbetstagare ska fungera under rehabiliteringen. Planen ska göras i samråd med arbetstagaren.

De åtgärder som föreslås ska dokumenteras och vara lätta att följa upp. Arbetsgivaren ansvarar för revidering av rehabiliteringsplanen vid behov. Försäkringskassan har rätt att begära in planen från arbetsgivaren (110 kap. 31 § SFB).

Om den anställde kan återgå till arbetet utan anpassningar och i situationer där den anställde inte kommer att kunna återgå till samma anställning finns regleringar som styr hur arbetsgivaren ska dokumentera dessa situationer, se SFB 30 kap.

Tidiga insatser

Ju längre en arbetstagare är borta från arbetslivet desto svårare blir det att komma tillbaka. Därför är det viktigt att rehabiliteringen påbörjas så fort som möjligt.

tips

Läs mer i Arbetsmiljöverkets Vägledning om arbetsanpassning

För att kunna göra dessa tidiga insatser bör arbetsgivaren hålla kontakten med arbetstagaren. Arbetsgivaren bör också ta reda på om det är möjligt för arbetstagaren att arbeta deltid, och om förändringar i arbetsmiljön eller byte av arbetsuppgifter skulle kunna hjälpa arbetstagaren.

Arbetsgivarens ansvar

Arbetsgivaren ansvarar för arbetsanpassning och rehabilitering så länge det finns ett anställningsförhållande. Detta regleras genom arbetsrättslig lagstiftning i LAS, i arbetsmiljölagen, och i socialförsäkringsbalken. Arbetsgivaren ansvarar för att genomföra den anpassning och rehabilitering som kan ske inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Rehabiliteringsansvaret omfattar hela verksamheten, inte bara en viss enhet eller ett affärsområde.

Inriktningen bör vara att arbetstagaren ska fortsätta arbeta hos assistansanordnaren. Ofta kan arbetsgivaren i samarbete med företagshälso­vården finna lösningar som är bra för arbetstagaren.

Arbetsgivare har skyldighet att göra de ändringar som är möjliga på arbets­stället för att den personliga assistenten ska kunna komma tillbaka till sitt arbete. Det kan vara att:

• anpassa arbetsstället
• ändra arbetsuppgifter eller pröva möjligheten till omplacering
• ändra arbetstider
• låta den personliga assistenten prova eller träna på att arbeta
• ordna med utbildning.

Både arbetsgivarens och den personliga assistentens förutsättningar vägs in vid bedömningen av vilka åtgärder det är rimligt att arbetsgivaren vidtar.

6.8 Arbetsplatsens utformning –
     personalutrymmen

Föreskriftshäftet Utformninga av arbetsplatser (AFS 2023:12) tar i kapitel 3 upp krav och råd om ventilation, klimat, omklädning, tvätt- och duschutrymmen, inredning och utrustning samt utrymning. Föreskrifterna reglerar även hur ett jourrum bör vara utformat.

För arbetstagare som har jourtjänst ska det finnas ett jourrum. Rummet ska ligga så nära huvudarbetsplatsen för jourtjänsten som det är praktiskt möjligt. Jourrum ska vara ostört placerade samt ha sådan storlek och inredning att arbetstagaren får den vila hen behöver. Jourrum ska vara utförda som enkelrum. I närheten av jourrum ska det finnas möjlighet att värma och äta mat. Toalett och dusch ska finnas nära rummet.

Arbetsgivaren kan hyra ett rum av assistansanvändaren eller av hyresvärden i de fall det är möjligt (läs mer om det i bilaga 1.4.B). I de fall det inte är möjligt att hyra ett särskilt avskilt rum måste arbetsgivaren försöka hitta en annan fungerande lösning.

Assistansersättningen kan bekosta möblering samt sängkläder i jourrummet. Dessa ägs då av assistansanordnaren och bör dokumenteras i en inventarielista. Om assistansanvändaren väljer att byta assistansanordnare måste de komma överens om anordnaren ska ta hand om inventarierna eller om de ska köpas ut av den enskilde assistansanvändaren eller den nya assistansanordnaren.

 

Referenser:

Arbetsmiljölag (1977:1160)

Tobakslag (1993:581)

Arbetsmiljöförordning (1977:1166)

Socialtjänstlag (2001:453)

Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)

Socialförsäkringsbalken (2010:110)

Möjlighet att leva som andra (SOU 2008:77)

AFS 2023:12 kap. 3 Hur en arbetsplatsen ska vara utformad

AFS 2023:2 kap. 3 Arbetsanpassning

AFS 2023:2 kap. 4 Första hjälpen och krisstöd

AFS 2023:2 kap. 2 Organisatorisk och social arbetsmiljö

AFS 2023:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete – Grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar

AFS 2023:2 kap. 5 Våld och hot i arbetsmiljön

Fyring C., Hindmarsh H. och Linekrantz M. (1999) Bara vara någons händer - En intervjuundersökning om personliga assistenters arbetssituation

Ahlström G., Sundmark G. och Wetterstrand J. (2001) Upplevelser av att arbeta som personlig assistent. Habiliteringens forskningscentrum i Örebro.

Ahlström G. och Klinckert P. (2001) Den svåra balansgången – personliga assistenters möjligheter att tillämpa de etiska värdegrunderna i LSS. Habiliteringens forskningscentrum i Örebro.

Arbetsmiljöverket i Falun (2000) Personlig assistans – ett yrke i gränslandet till det privata.

Arbetsmiljöverkets rapport 2011:16 Hot och våld inom vård och omsorg

Arbetsmiljöverkets projektrapport (2014:5) Ergonomi i kvinnors arbetsmiljö – Inspektioner med fokus på riskbedömning vid personförflyttning inom vård och omsorg.

SOU 2020:1 Översyn av yrket personlig assistent – ett viktigt yrke som förtjänar bra villkor