Den personliga assistansen är en investering och det är hög tid att satsa ytterligare i denna investering! Det lönar sig.
Vi är lite fler än 13 000 personer som är beviljade statlig assistansersättning. För oss är den inte en lyx eller en extra förmån – den är skillnaden mellan att leva ett liv som andra eller att inte leva alls. Idag är denna frihet hotad till följd av att assistansersättningen inte räcker till att täcka de kostnader som finns om man vill ha bra kvalitet på den personliga assistansen.
Assistansersättningen har inte hängt med i kostnadsutvecklingen. Löner, arbetsgivaravgifter och inflation ökar varje år, men ersättningen har under lång tid bara höjts med i snitt 1,5–1,7 % per år, långt under verkliga kostnader. För 2026 är timbeloppet 347,70 kr, medan löneökningar och kollektivavtal kräver betydligt mer. Det gör att anordnare tvingas spara – och det drabbar oss assistansanvändare direkt. Det har t ex blivit allt svårare att rekrytera assistenter, kunna erbjuda utbildning och kompetensutveckling eller arbetsmiljöåtgärder eller bra administration. Situationen är otrygg och inte hållbar.
Personlig assistans är inte bara vår frihet – det är en samhällsvinst när staten tar sitt ansvar som skyldighetsbärare för våra rättigheter. En stor del av assistansersättningen går rakt tillbaka till staten i form av skatter och avgifter, eftersom den allra största delen av assistansersättningen är lönekostnader, så staten borde se den personliga assistansen som väl investerade pengar med stor avkastning.
Vi som har assistans kan leva, vara delaktiga i samhället som medborgare, konsumenter, arbetskollegor, studenter, föräldrar och vara jämlika med övriga medborgare när det fungerar som det ska med assistansersättningen. Utan den personliga assistansen skulle vi inte överleva och vi skulle vara beroende av anhöriga och vänners goda vilja, ha bristfälliga insatser som inte kan ersätta den personliga assistansen eller tvingas bo på institutioner. Det skulle kosta samhället mer och dessutom ta ifrån oss vår frihet och självbestämmande.
Vi vill säga detta till regeringen och riksdagen:
Höj assistansersättningen och indexera den mot löneutvecklingen. Gör det för oss som lever med funktionsnedsättning och för de som arbetar som personliga assistenter, men också för hela samhället. Varje timme ni investerar i personlig assistans får ni tillbaka i form av arbetskraft, hälsa och mänsklig värdighet och en bättre fungerande välfärdsstat.
Personlig assistans är inte en kostnad – det är en investering i frihet och ett bättre samhälle för alla.
Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)