Den personliga assistansen är en viktig fråga som berör alla. När politiska partier nu formar sina budskap inför valet handlar debatten ofta om brottsbekämpning, energiförsörjning, sjukvård och ekonomi. Men det finns en annan fråga som förtjänar betydligt större uppmärksamhet än den får: Den personliga assistansen.
Berör fler än många först tror
Många betraktar personlig assistans som en smal fråga som berör en begränsad grupp med människor. Det är ett misstag. I själva verket berör den långt fler än de omkring 18 000 personer som idag har personlig assistans via beslut från kommunerna eller statligt via Försäkringskassan. Till detta kommer alla assistansberättigades anhöriga och familjer som berörs och över 100 000 personliga assistenter samt alla de arbetsgivare och verksamheter som är en del av assistansbranschen. Sammantaget är det en fråga som direkt eller indirekt påverkar en mycket stor del av Sveriges befolkning, vilket även t ex Fremias nyligen gjorda undersökning visar.
Visar på vilket samhälle vi vill ha
Än viktigare är att personlig assistans säger något grundläggande om vilken typ av samhälle vi vill ha. Hur behandlar vi människor med omfattande funktionsnedsättning som behöver omfattande personligt stöd för att kunna leva sina liv? Ska vi ges möjlighet att själva bestämma över vår vardag, arbeta, studera, bilda familj och delta i samhällslivet på samma villkor som andra? Eller ska vi vara hänvisade till lösningar där andra bestämmer över våra liv? Jag tror de flesta anser att svaren på dessa frågor är självklara, men då måste det finnas förutsättningar för att det ska fungera, vilket politiken har ansvar för.
Personlig assistans handlar ytterst om människovärde och självbestämmande. Genom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, tog Sverige en gång ställning för att människor med omfattande funktionsnedsättningar skulle kunna leva som andra. Det var en frihetsreform som väckte uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser. Den reformen förtjänar att försvaras och utvecklas, inte monteras ned. Vi har under många år nu sett hur rättigheterna i LSS försvagas alltmer och blir alltmer svårtillgängliga och begränsade, något som strider mot principen om att mänskliga rättigheter inte får försämras.
Det finns också en viktig insikt som ofta glöms bort i debatten: vem som helst kan en dag behöva personlig assistans. En olycka, en sjukdom eller en skada kan på några sekunder förändra livet för den som idag tar sin självständighet för given. Personlig assistans är därför inte en fråga som gäller "någon annan". Den handlar om vilket stöd vi som samhälle är beredda att erbjuda den dag någon av oss eller våra närstående behöver det.
En smart investering
Samtidigt är det missvisande att betrakta personlig assistans enbart som en kostnad. Assistansen är också en investering. Varje år skapas tiotusentals arbetstillfällen över hela landet genom den personliga assistansen. Assistenter betalar skatt och konsumerar, arbetsgivare betalar arbetsgivaravgifter och verksamheterna köper varor och tjänster från andra företag. En betydande del av de pengar som satsas på assistans återvänder därför till statens och kommunernas kassor.
Därutöver möjliggör assistansen att många anhöriga kan arbeta istället för att tvingas lämna arbetsmarknaden om assistansen inte fungerar. När människor med funktionsnedsättning ges möjlighet att studera, arbeta, konsumera och delta i samhället skapas också ekonomiska värden som sällan syns i budgetdebatten.
Finns inga alternativ
Men den viktigaste frågan är ändå inte ekonomisk. Den handlar om mänskliga rättigheter.
Trots återkommande diskussioner om alternativa stödformer finns det idag ingen annan insats som kan ge samma möjligheter till självbestämmande, integritet och delaktighet som personlig assistans. Gruppbostäder, hemtjänst och andra stödformer kan fylla viktiga funktioner, men de bygger i grunden på andra principer och för personer med mindre eller annan form av funktionsnedsättningar. Personlig assistans utgår från den enskildes vilja och ger makten över vardagen till den som behöver stödet.
Det är därför personlig assistans inte bara är en välfärdsfråga. Det är en frihetsfråga. En rättighetsfråga. En arbetsmarknadsfråga. En anhörigfråga. En samhällsekonomisk fråga.
En fråga att ta på allvar
Och framför allt är det en valfråga som politiken ska ta på största allvar.
När väljarna går till valurnorna bör vi fråga oss vilket samhälle vi vill leva i och vilka möjligheter människor ska ha, även du själv. Ett samhälle som ser människor med omfattande funktionsnedsättningar som fullvärdiga medborgare med rätt att bestämma över sina liv, eller ett samhälle där den rätten begränsas av kortsiktiga besparingar.
Partiernas svar på den frågan säger mer om deras syn på välfärden än många andra politiska förslag. För i slutändan handlar personlig assistans inte bara om stöd för att vissa personer ska kunna leva sitt liv. Den handlar om frihet. Och frihet angår oss alla. Den personliga assistansen är därför en viktig valfråga som berör oss alla.
Sophie Karlsson, ordförande Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)
#IfA2026 #IfA #PersonligAssistans #Assistansersättning #RimligaVillkor #Valet2026