Personlig assistans handlar om rätten att bestämma över sitt eget liv. I det ingår att kunna välja vilken utförare man vill ha för den personliga assistansen. Ändå riskerar den långvariga underfinansieringen av assistansen att leda till att många assistansberättigade förlorar möjligheten att själva välja vem som ska utföra deras assistans.
För den som inte själv lever med personlig assistans kan valet av assistansanordnare kanske framstå som en teknisk fråga. Privat, kooperativt eller kommunalt – spelar det egentligen så stor roll?
Ja. Personliga assistenter finns ofta vid vår sida under stora delar av dygnet och hjälper oss i de mest privata situationerna. Vem som organiserar assistansen och vilka villkor som ställs upp för det, vilka som arbetar som assistenter och vilket inflytande vi själva har påverkar därför våra liv varje dag i varje moment.
I dag har endast omkring var sjunde assistansberättigad valt kommunen som utförare. Övriga har valt exempelvis ett kooperativ, ett assistansföretag eller att själva anordna sin assistans. För oss i IfA är det inte driftsformen som är det viktiga. Det viktiga är att assistansen fungerar och att det är den assistansberättigade som får välja.
Men den möjligheten är hotad.
IfA har, både själva och tillsammans med andra, under lång tid försökt få politikerna att förstå att finansieringen av personlig assistans är ohållbar. Nu senast visar Vårdföretagarnas Assistansbarometer att två av tre tillfrågade assistansbolag uppger att de kan behöva lägga ned eller lämna branschen under 2027 om ersättningen inte höjs på ett rimligt sätt.
När assistansanordnare försvinner så försvinner inte behoven. Någon måste fortfarande utföra den personliga assistansen; när vi går upp på morgonen, arbetar, träffar vänner, eller går och lägger oss.
Om alternativen successivt försvinner återstår till slut endast kommunen som anordnare. Då avskaffas möjligheten till självbestämmande och valfrihet utan att någon politiker ens behöver fatta beslut om det. En övervägande majoritet av alla assistansberättigade väljer en annan anordnare än kommunen. Kommunen upplevs ofta som begränsande när det kommer till inflytande och valfrihet. Kommunerna uttrycker dessutom ofta själva en ovilja att anordna assistans och lägger ut den på entreprenad istället.
Det riskerar också att bli mycket dyrt för samhället om kommunerna ska ta över all personlig assistans då kommunernas kostnader per utförd assistanstimme är högre. Vårdföretagarnas beräkningar visar att kommunernas kostnader kan öka med mer än 10 miljarder kronor om året om de skulle behöva ta över all personlig assistans.
Det är pengar som inte skulle ge en enda person rätt till assistans eller oss som redan har assistans en enda ytterligare timme. Samhället skulle betala mer – samtidigt som våra livsvillkor försämras.
Självbestämmandet är inte en lyx som lagts till reformen – den är en viktig grund för hela den personliga assistansen och reformen.
Vi har inte något emot att kommunen har ett yttersta ansvar för den personliga assistansen, och för den som vill välja kommunen som utförare så ska den självklart kunna göra det. Men det är en avgörande skillnad mellan att välja kommunen och att hänvisas till kommunen därför att alla andra alternativ har försvunnit.
Inför valet borde därför varje parti som säger sig värna LSS svara på en enkel fråga:
Ska människor med personlig assistans även i framtiden själva få bestämma vem som anordnar deras assistans?
Om svaret är ja måste politiken också skapa de ekonomiska förutsättningarna för att den valfriheten ska finnas kvar.
Sophie Karlsson
Ordförande, Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)
#IfA2026 #Indexera2026 #PersonligAssistans #Assistansersättning #Rimligavillkor