”Normalt föräldraansvar” och ”direkt nödvändigt” är direkt riskabla begrepp att föra in

IfA kommenterar regeringens lagförslag om andning och sondmatning. IfA ser en del risker med hur lagförslaget är formulerat. Begreppen ”normalt föräldraansvar” och ”direkt nödvändigt”, och att tala om behovs ”karaktär” i lagstiftningen, kommer att leda till att behov som behöver tillgodoses inte blir tillgodosedda. IfA anser att samtliga grundläggande behov ska bedömas i sin helhet.

Lagförslaget innebär följande

Lagförslaget handlar om att personlig assistans ska kunna beviljas för samtliga hjälpmoment som avser andning och måltider i form av sondmatning. Det föreslås att åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälp med andning ska kunna ges och åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete i samband med måltider i form av sondmatning ska grunda rätt till personlig assistans för andra personliga behov enligt LSS.

I propositionen föreslås även att det ska införas en bestämmelse i LSS som anger att personlig assistans inte lämnas för åtgärder som ryms inom det normala föräldraansvaret.

Hjälpåtgärder som ryms inom det normala föräldraansvaret ska dock kunna ge rätt till personlig assistans och assistansersättning när det gäller hjälp med andning, åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälp med andning ska kunna ges, måltider i form av sondmatning och åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete i samband med sådana måltider.

Hjälp med andning och måltider i form av sondmatning ska enligt förslaget i propositionen undantas från kravet på särskilda skäl för assistansersättning för tid när den funktionshindrade deltar i barnomsorg eller skola. Detsamma ska gälla för åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälp med andning ska kunna ges och för åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete i samband med måltider i form av sondmatning.

 

IfA anser följande om lagförslaget

IfA anser att det är positivt att regeringen vill stärka upp rätten till personlig assistans för andning och intag av måltider via sond. Det är också positivt att regeringen vill stärka rätten för barn att beviljas personlig assistans för andning och intag av måltider via sond.

IfA håller fast vid sin tidigare ståndpunkt att samtliga grundläggande behov ska bedömas i sin helhet. Det är illa för alla assistansberättigade att lagen fastställer att delar av behoven som är av en viss karaktär inte ska vara assistansgrundande. Rättstillämpningen är komplicerad och restriktiv redan som det är, att nu skriva in i lagen om behovs ”karaktär” kommer att leda till ytterligare moment att bedöma och därmed även mer begränsningar i redan väldigt begränsad personlig assistans.

IfA har i tidigare remissvar varit kritisk till att införa ”normalt” föräldraansvar i lagstiftningen. När det handlar om föräldraansvar bör lagen inte utgå från ”normalt” föräldraansvar utan snarare ur ett barnperspektiv se till barnets rätt att kunna få sina assistansbehov tillgodosedda. Till assistansbehov hör allt sådant som barnet behöver hjälp med som har med funktionsnedsättningen att göra. Det är inte tänkt att föräldraansvaret ska omfatta något sådant behov, dvs föräldrarna ska inte vara ålagda att hjälpa barnet med sådant som andra barn inte behöver hjälp med. I samband med bedömningen av assistans räknas dock en del av assistanstiden bort, med hänvisning till att det tar viss tid för andra föräldrar att hjälpa sina barn. I den delen av bedömningen ser myndigheten endast till tiden och inte behovet. Föräldraansvar beaktas således i en viss omfattning i tid när bedömningen av den personliga assistansen görs. Det innebär att även om det föreligger ett assistansbehov för barnet, kan en del av tiden för att tillgodose det behovet räknas av, med hänvisning till ”normalt” föräldraansvar. Detta, menar IfA, minskar barnets rätt till personlig assistans och är således inte ett korrekt förfarande. Det är alltid barnets rätt att få sina behov tillgodosedda som ska sättas främst. Föräldern har förstås alltid kvar sitt ansvar som förälder att se till att barnet får det stöd som barnet behöver, men det är inte rätt att ålägga föräldern att själv utföra hjälpen, det faller utanför ”normalt” föräldraansvar.

Från och med 1 januari 2020 gäller även Barnkonventionen som lag och innebär att barnets rättigheter har stärkts ytterligare, vilket även det talar för att utgångspunkten ska vara barnets behov och rätt till personlig assistans som ska sättas före föräldraansvaret.

Lagändringen handlar även om vuxna personer som har ett assistansbehov gällande andning och intag av måltider via sond. För att hela assistansbehovet ska kunna beaktas vill regeringen att det ska framgå att ”direkt nödvändiga” åtgärder som behövs för att tillgodose behovet av andning och intag av måltider via sond, ska vara assistansgrundande.

Det är bra att hela assistansbehovet ska beaktas, men begreppet ”direkt nödvändiga” åtgärder är problematiskt eftersom det medför en gränsdragning mellan vad som är nödvändigt, direkt nödvändigt, och inte nödvändigt. Vissa moment riskerar att hamna utanför, vilket kan leda till en omständlig och osäker bedömning för assistansberättigade och behov riskerar att falla utanför rätten till personlig assistans.

IfA emotser snarast en förändring där samtliga grundläggande behov bedöms i sin helhet så att den personliga assistansen kan komma på rätt köl.

 

Här hittar du propositionen

Nyhetsarkiv