Negativ utveckling för personer i behov av personlig assistans!

Det står klart efter att ha tagit del av regeringens budgetproposition, att personer i behov av assistansersättning inte är prioriterade. Budgeten visar på en fortsatt negativ utveckling.

Av regeringens budget framgår att prognosen för 2019 är 800 miljoner lägre än budgetpropositionen för 2019, vilket beror bland annat på att färre personer beviljas assistansersättning under året. För år 2020 föreslås i budgeten 24,45 miljarder till assistansersättningen och de kommande åren 2021-22 ökas anslaget för assistansersättningen med mindre än 1,5 % per år.

I budgetpropositionen anges orsaken till att färre beviljas assistansersättning vara bland annat att Försäkringskassan har förtydligat rättstillämpningen och att mer enhetliga bedömningar görs. För den som inte är insatt i assistansen kan detta låta positivt, men då vi som drabbas av detta vet att det handlar om hårda bedömningar som leder till att många inte beviljas assistansersättning eller att besluten om assistansersättning blir på så få timmar att det inte går att ha ett fungerande liv efter beslutet så ser vi detta väldigt negativt.

IfA och andra parter har sedan tidigare påtalat nivån på assistansersättningen är alldeles för låg för att vi ska kunna ha bra kvalitet på den personliga assistansen. Trots detta har regeringen beslutat om en höjning av ersättningen med endast 1,5 %, vilket inte motsvarar de kostnader som många har för sin personliga assistans.

Positivt i budgetpropositionen är att förslaget om andning som grundläggande behov finns med, även behov av ändring kring sondmatning och behov av att hela moment ska beräknas nämns i budgetpropositionen. Detta omfattar dock väldigt få personer om samtliga personer i behov av assistansersättning beaktas.

Regeringen har tagit upp att alla som har rätt till stöd ska få det. Detta är en del av Januariöverenskommelsen. Uttalandet låter lovande, men ser en till budgeten så framgår inte på något sätt vad detta innebär och hur det ska förverkligas. Uttalandet innebär också en problematik eftersom det inte säger vilka som har rätt till stöd. Vilka som har rätt till stöd kan tolkas olika och vad stödet består av är också en tolkningsfråga, som inte nödvändigtvis behöver landa i att stödet bedöms vara personlig assistans. IfA anser att personer som har behov av personlig assistans och assistansersättning ska beviljas detta i tillräcklig omfattning för att kunna leva sitt liv.

Totalt sett är budgeten negativ för personer i behov av personlig assistans. IfA anser att det är katastrof att personer med omfattande behov av personlig assistans blir bortprioriterade på detta sätt. Det talar för en väldigt negativ samhällsutveckling och är inte överensstämmande med Funktionsrättskonventionen och den lagstiftning och den funktionshinderspolitik som är fastslagen. De dokument som ska ligga till grund för våra rättigheter blir bara ord på papper och har inte bärighet i verkligheten där vi lever.

IfA kommer att lyfta detta i sitt möte med socialminister Lena Hallengren (S) den 1 oktober 2019.

Nyhetsarkiv