IfAs svar på SvDs artikel om att "Ingen kastas ut"

IfA svarar på SvDs artikel Utredaren om kritiserade förslaget:"Ingen kastas ut"

I SvD uttalar sig Åsa Regnér och LSS-utredaren Malmborg om de läckta förslagen och vill lugna oss som har behov av insatserna med att ingen ska kastas ut. Oron som vi känner kommer sig dock av tidigare erfarenheter av hur våra rättigheter behandlas och att vi inte kan känna oss trygga med att gynnande beslut står kvar. I kölvattnet av tidigare utredningar har vi sett hur de förslag och de resonemang som då fördes, utan att de ledde till faktiska förändringar i lagstiftningen, ändå fått fäste i myndighetsutövningen och nästlat sig in i rättstillämpningen, vilket har lett till att mer än 1200 personer blivit av med sin assistansersättning de senaste åren.

Socialstyrelsens rapport som följt upp konsekvenserna av utvecklingen för de som blivit av med den statliga personliga assistansen, har inte heller de lugnat oss. Resultaten visar att många fått andra insatser men med försämrade möjligheter till delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning.

Exemplen på hur den personliga assistansen beskurits de senaste åren är många och har lett till begränsad frihet. Dagens rättstillämpning tar inte sikte på att möjliggöra för den enskilde att leva ett liv som andra, vilket är målsättningen med lagstiftningen, utan snarare att hitta en administrativt lätthanterlig bedömning som ska underlätta för myndighetsutövaren. Insatserna får dessutom inte innebära höga kostnader för staten. Kan kostnaden för jämlikhet och delaktighet kosta för mycket?

Rapporter, av t ex Bengt Westerberg, där man tittat på kostnadsutvecklingen av den personliga assistansen, har kunnat visa på fullt förståeliga grunder till varför kostnaderna har stigit precis som standardhöjningen i samhället i övrigt har stigit, men det tycks inte falla landets styre i smaken att lyssna på förklaringar om att den personliga assistansen är kostnadseffektiv om man tittar på den ur ett cost-benefit-perspektiv. Vi som har behov av insatsen anser att vi får en bra insats till en låg kostnad, för vilken annan tjänst idag kan du köpa för 295,40 kr/timme? Andra insatser kostar mer eller innebär att vi får mindre hjälp, som därmed inskränker vårt livsutrymme.

Vi har behov av ett personligt stöd för att kunna uppnå jämlikhet och utföra många moment i vår vardag, som för personer utan funktionsnedsättning är en självklarhet som att ta på sig kläder på morgonen, att äta sin mat, att handla inför fredagsmyset, eller att utföra sitt arbete. Vi upplever en oförståelse från regeringen för vår livssituation. Hur det personliga stödet skulle kunna ersättas med något annat som är billigare, är för oss inte förståeligt. De enda konsekvenser som vi ser är att vi får mindre insatser och därmed kan vi inte längre vara eller ses som fullvärdiga medborgare i samhället då vi inte längre kan medverka i samhället utan blir låsta till våra bostäder i väntan på personal.

Det vi befarar är att regeringen tänker sänka sin ambition för våra livsvillkor, och att man tänker göra det i skenet av att andra ”mer ändamålsenliga insatser” ska tillgodose våra behov. För oss är personlig assistans den ändamålsenliga insats som vi behöver.

 

Sophie Karlsson

Verksamhetsansvarig, Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) 

Nyhetsarkiv