IfAs Remissvar om andning och sondmatning - behoven måste ses i sin helhet

IfA har sänt in remissvar på regeringens promemoria om andning och sondmatning.

IfA skriver följande i sitt remissvar. 

Till

Socialdepartementet

 

Remissvar angående regeringens PM om andning och sondmatning

Härmed vill Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) framföra följande.

IfA tillstyrker regeringens förslag om att i lagtexten tydliggöra att andning och sondmatning utgör grundläggande behov för personlig assistans. IfA vill i övrigt uppmärksamma på att förtydligande krävs om att de grundläggande behoven ska bedömas i sin helhet.

Regeringen vill göra ett förtydligande om att andning och sondmatning ska vara ett grundläggande behov vid bedömningen av rätt till personlig assistans och assistansersättning. Detta är ett mycket positivt förslag.

Till sammanhanget hör emellertid att en stor del av den problematik som föreligger idag beror på hur lagtexten tolkas och tillämpas när de grundläggande behoven ska bedömas till sin omfattning. Idag bedöms t ex sondmatning som ett grundläggande behov, men endast vissa delar beräknas som grundläggande.

Av Försäkringskassans Vägledning för Assistansersättningen 2003:6 version 22 s 90 framgår bl a följande som visar att endast korta delar räknas som grundläggande behov.

”Hjälp med på- och urkoppling samt justering av slangar är vanligen tillräckligt privat och integritetskänslig (FKRS 2018:04).

Själva matningen genom sond, det vill säga näringstillförseln, är dock typiskt sett inte tillräckligt privat och integritetskänslig. Det beror på att sondmatning utförs på ett annat sätt än matning genom munnen. Matning genom munnen innebär ett mycket nära samspel mellan den enskilde och assistenten. Motsvarande samspel förekommer vanligen inte vid sondmatning. (FKRS 2018:04)

Sondmatning kan dock i vissa fall förutsätta att assistenten övervakar matningen och därigenom den enskilde på ett så intensivt och närgånget sätt att matningen bör betraktas som tillräckligt privat och integritetskänslig. Sådan övervakning kan behövas av medicinska skäl när det finns en väsentligt förhöjd risk för att vätska och mat hamnar i luftstrupe och lungor (aspiration) med risk för allvarliga komplikationer om den enskilde inte själv kan påkalla hjälp. Det kan vara fallet för medvetandesänkta personer, sängbundna personer utan normal sväljreflex och personer med tendens till ventrikelretention (jfr Vårdhandboken). Det rör sig om en komplex medicinsk bedömning som bör göras i varje enskilt fall. (FKRS 2018:04)”

På detta sätt delas de grundläggande behoven in i privata och integritetskänsliga behov eller inte. Om delar av behovet inte anses vara privat och integritetskänsligt räknas det inte med i de grundläggande behoven och ofta heller inte till de andra personliga behoven heller, vilket gör att behovet inte kan tillgodoses. IfA anser att de grundläggande behoven i sig är privata och integritetskänsliga.

Det är helt orimligt att dela upp behoven i små delar där endast vissa delar bedöms som tillräckligt privata och integritetskänsliga. I praktiken blir de grundläggande behoven inte genomförbara och detta handlar om de allra viktigaste praktiska delarna i en människas liv, för överlevnad och livskvalitet, och det är därför mycket viktigt att hela momenten räknas som grundläggande behov.

Av regeringens promemoria framgår bl a ”Förslaget är endast ett förtydligande och innebär inte någon ändring i fråga om vilka hjälpåtgärder som kan ge rätt till personlig assistans i samband med sondmatning.”

Denna formulering är mycket olämplig eftersom regeringen genom detta ger sitt stöd till att endast små delar av de grundläggande behoven ska bedömas som grundläggande.

De grundläggande behoven måste ses i sin helhet. De behov som det handlar om är

  • andning
  • personlig hygien
  • måltider
  • sondmatning
  • att klä av och på sig
  • att kommunicera med andra
  • annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade

Att beräkna bara vissa delar av ett toalettbesök, t ex tiden det tar att dra ner och upp byxorna, är orimligt. Toalettbesöket blir då i praktiken inte möjligt att genomföra. Den personliga assistenten behövs på plats under hela toalettbesöket, inne på toaletten eller inom ropavstånd, och därför måste hela tiden räknas som assistansgrundande. Den personliga assistenten kan inte plötsligt materialisera sig precis för att utföra de praktiska momenten som behövs.

Behovsbedömningen blir överdrivet byråkratisk, verklighetsfrånvänd och orimlig när behoven delas upp på det sätt som nu utövas i rättstillämpningen. Detta måste ändras, och vi vill se en tillämpning kring de grundläggande behoven som motsvarar den som gjordes innan RÅ 2009 ref 57, när behoven sågs i sin helhet.

 

Vilhelm Ekensteen, ordförande för IfA                                  Sophie Karlsson, verksamhetsansvarig för IfA

Nyhetsarkiv