IfA har ett uppdrag

Vilhelm Ekensteen, IfAs ordförande sedan starten 1994, lämnade på torsdagskvällen den 23 april 2020 över stafettpinnen till Sophie Karlsson som valdes till ny ordförande av ett enhälligt årsmöte. I samband med att Vilhelm öppnade årsmötet konstaterade han att IfA har haft ett uppdrag att värna och utveckla den personliga assistansen. Han avslutade med att IfA  även fortsättningsvis har samma uppdrag och nu är nog många nyfikna på hur Sophie Karlsson tänker kring detta uppdrag och framtiden.

 

För många av IfAs följare är Sophie Karlsson redan sedan tidigare ett känt ansikte genom sitt arbete som verksamhetsansvarig för IfA, en tjänst hon innehaft sedan 2012. Sophie är själv assistansanvändare och har arbetat inom funktionshinderrörelsen och privat assistansverksamhet som jurist i många år. I tonåren började hon sitt engagemang inom funktionshinderrörelsen som informatör, då hon höll föreläsningar om sina egna erfarenheter att leva med funktionsnedsättning.

Jag ville ställa några frågor till henne med anledning av den nya positionen så vi gjorde en intervju över nätet.

Vad innebär förändringen för IfA?

-Det är första gången IfA byter ordförande. Det känns väldigt roligt och ärofyllt att få uppdraget. Många saker kommer antagligen att rulla på som vanligt för IfA, men det är klart att jag har tankar kring vissa förändringar, säger Sophie. -Med tanke på det läge vi befinner oss i just nu har vi snabbt fått ställa om till mer digitalt arbete, även om vi redan arbetade digitalt i rätt stor utsträckning sedan tidigare, eftersom flera av oss arbetar på distans. Jag jobbar hemifrån i Umeå och vår verksamhetsansvariga, Lilly Key, arbetar hemifrån i Malmö och så har vi ett par medarbetare i Kristianstad där IfAs kansli är. Nyligen lanserade vi också utbildningstjänsten SYNKA för de olika uppdragen inom den personliga assistansen och det känns roligt att kunna nå ut på ett nytt sätt med utbildningar via internet. IfA kommer att fortsätta utvecklas kring det digitala, men samtidigt är det väldigt viktigt att också träffas i det verkliga livet, när det blir möjligt efter coronatiden.  

Vad kan du säga när det gäller IfAs fortsatta påverkansarbete gentemot landets riksdag och regering, andra myndigheter, beslutsfattare och assistansanordnare?

I och med att jag bli arbetande ordförande så vill jag sätta ett ännu tydligare fokus på påverkansarbetet och att finna konstruktiva förbättringar i den personliga assistansen. Vi arbetar med att påverka lagstiftningen och tillämpningen, och vi arbetar även med att den personliga assistans som utförs, ska ske på ett bra sätt utifrån den personliga assistansens grundvärderingar. Det innebär att jag tycker att arbetet som riktar sig till assistansanordnare också är väldigt viktigt. Genom att den personliga assistansen utförs på ett bra och seriöst sätt av assistansanordnare så blir livet för assistansanvändare bra och den personliga assistansens långsiktiga hållbarhet och legitimitet stärks. IfAs nätverk för assistansanordnare är därför viktigt och jag skulle önska att alla assistansanordnare var med och arbetade efter de villkoren för då hade vi en fantastisk personlig assistans!

Jobba tillsammans

Sophie säger att hon tycker att det är viktigt att arbeta tillsammans för förändring. -Det är inte bara jag som ordförande som ska sätta prägel, utan vad IfA vill ska vi fastställa och arbeta för tillsammans. Min tanke kring rollen som ordförande är att jag ska lyssna in och analysera vilka behov av förändringar som finns, avgöra vad som behöver prioriteras, samt leda den förändring som behövs för de prioriterade områdena.  Vi har alla målet för en förbättrad personlig assistans i sikte. Vägen dit får vi följas åt för att nå. Då menar jag alla vi assistansberättigade medlemmar och andra medlemmar som finns där ute, anhöriga och företrädare, personliga assistenter, assistansanordnare och IfAs kansli tillsammans.

Tänker du vara ordförande lika länge som Vilhelm Ekensteen?

Vid frågan skrattar Sophie milt och skakar på huvudet. -Nej, det känns inte sannolikt. Det handlar om ett förtroendeuppdrag och det innebär att det måste finnas förtroende från medlemmarna och att väljas om till uppdraget, plus att den egna orken och viljan ska finnas där. Jag hoppas förstås att det ska finnas förtroende för mig och att jag kan axla rollen på ett bra sätt, men jag har svårt att tro att det ska vara i över 20 år. Vilhelm Ekensteen har varit en stark förebild för mig, men att lyckas få förtroendet lika länge som honom blir svårt, i den föränderliga tid som vi lever i. Jag vill heller inte att IfA ska bli för mycket bundet till mig som person.

Vilka utmaningar ser du för IfA?

Sophie ser lite eftertänksam och allvarlig ut när jag ställer frågan och nämner att hon främst ser två stora utmaningar för organisationen – ett minskat antal medlemmar samt en svag ekonomi.

-IfA vill mycket. Den personliga assistansen behöver en hel del förbättringar. För att kunna åstadkomma det behöver vi stöd från våra medlemmar samt finansiering. Vi vill vara en stark och obunden röst för assistansanvändare och vi har behov av att så många assistansanvändare som möjligt är med i föreningen. IfA får heller inget statsbidrag utan alla medel behöver vi själva tjäna in till organisationen. Det gör vi genom att hålla utbildningar och sälja informationsmaterial, som IfAs Vägledningsbok, och andra tjänster.

Vad vore drömmen för IfA som organisation?

-Drömmen vore en statlig finansiering samt att alla assistansberättigade var medlemmar och att vi kunde sätta fokus på hur vi kan förbättra den personliga assistansen. Det fixar vi tillsammans, eller hur?! säger Sophie positivt.

 

Nyhetsarkiv