Har du koll på arbetsmiljön för de personliga assistenterna?

Från kontrollerande föreskrifter till förebyggande tankar som gör assistansen bättre

Föreskriften om internkontroll av arbetsmiljön trädde i kraft den 1 januari 1993 (AFS 1992:6). Reviderade regler började gälla den 1 mars 1997 (AFS 1996:6). Föreskriften var tänkt att vägleda arbetsgivare i hur de skulle arbeta med både psykisk och fysisk arbetsmiljön inom den egna verksamheten.

Senare kom det fram att det var svårt för framför allt små organisationer att komma igång med denna Internkontroll och jag kommer ihåg att det bland annat diskuterades att namnet hade en negativ klang. Märk till min stora förvåning när det fem år senare kom en ny föreskrift AFS 2001:1 med namnet Systematiskt arbetsmiljöarbete. Jag upplevde namnet som långt och krångligt och tänkte att det här var väl ingen förbättring. Sedan fick jag höra förkortningen, SAM-arbete, och insåg att det faktiskt fanns en mening med namnet.

Kontinuerligt SAMarbete

Tanken med det systematiska arbetsarbetet är att din assistansanordnare ska undersöka, genomföra och följa upp verksamheten på ett sådant sätt att ohälsa och olycksfall när assistenterna arbetar hos dig där du befinner dig förebyggs och att en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. Sett ur ett assistansanvändarperspektiv så ska arbetsmiljöarbetet också synka med ditt behov av assistans. Detta behöver ni samarbeta kring, du och assistansanordnaren. Allt detta är dessutom tänkt att göras tillsammans med personliga assistenter och skyddsombud genom SAMarbete!

I det långa loppet är det meningen att det systematiska arbetsmiljöarbetet ska rulla på av sig själv. Det ska på ett naturligt sätt finnas med i hur ni arbetar med den personliga assistansen tillsammans vid varje enskilt moment utan att ni egentligen tänker på det. Jag brukar ibland ge ett exempel utifrån min egen arbetsmiljö i samband med att jag håller en föreläsning hos någon kund. Jag frågar då deltagarna om hur de tror att jag har undersökt, riskbedömt och planerat genomförandet inför mitt uppdrag och sedan förklarar jag.

Var, hur, på vilket sätt och när – förebyggande åtgärder på kort och lång sikt

Före ett uppdrag kontrollerar jag och/eller IfA vart ska jag åka, hur kan jag åka dit, vilka risker finns det gällande förseningar, kan jag behöva sova över för att orka med dagen, kommer jag få någon mat under dagen, hur stor är gruppen, behöver jag mikrofon, kan det finnas en barstol så att jag kan stå-sitta under vissa stunder så att jag inte blir för trött i benen, hur blir det med materialet – ska det skickas, vad gör jag om det inte kommer fram och så vidare. Det här är saker som jag och IfA har lärt oss med tiden att man måste ha kontroll över för att det ska fungera för föreläsaren och för den som lyssnar och för den som betalar.

När vi så kommer till kvällen före jag ska åka, då har jag ytterligare en genomgång men denna gång så handlar det mer om mig och mina personliga behov. Har jag biljetten, vilka kläder ska jag ha så att jag känner mig bekväm när jag föreläser, har jag rätt skor för att fötterna ska må bra, kom ihåg glasögonen, gå igenom bilderna för att se att allt fungerar med länkar osv, finns det några trafikstörningar som rapporterats för morgondagen, kom ihåg att säga till om vatten så att jag inte blir torr i munnen och en del andra frågor.

På samma sätt behöver du fundera över olika situationer i den personliga assistansen som kan påverka assistenternas arbete och din assistanssituation, så att det blir bra för er alla.

Förbättringar genom analys och erfarenheter

Alla dessa frågor är inte något som jag går igenom enligt en checklista som Arbetsmiljöverket eller Prevent har tillhandahållit utan det bygger återigen på erfarenheter och faktiska psykiska och fysiska behov i min arbetsmiljö som måste fungera. Erfarenheten har jag fått genom att analysera vad som fungerat bra eller mindre bra efter uppdrag och sedan har vi inför det kommandet förändrat och förbättrat, sedan har vi genomfört uppdraget igen och undersökt vad som fungerat och vad som inte fungerat för att skapa nya åtgärder och så om igen och om igen.

Det har med åren kommit att bli en naturlig del av mitt arbetsliv, för mig som arbetstagare och IfA som arbetsgivare. Men ok jag måste medge att vissa delar av det som IfA ska komma ihåg att göra i samband med olika utbildningar och event, det har vi på checklistor för att inte glömma något och det är viktigt att inse att vissa saker behöver en arbetsgivare dokumentera för att det ska fungera inte bara i stunden utan hela tiden även när exempelvis den som ”har koll på allt” är sjuk, slutar sin tjänst eller plötsligt avlider.

Viktigt att fördela vissa arbetsmiljöuppgifter

För en verksamhet kan det vara viktigt att fördela vissa arbetsmiljöuppgifter på olika personer för att få det systematiska arbetsmiljöarbetet att verkligen fungera. Enligt de arbetsrättsliga principerna kan det formellt bara fördelas till personer som är anställda inom verksamheten. IfA beskriver i IfAs vägledningsbok att uppgifter kan fördelas även till de assistansberättigade men då bygger det på avtalsrätt inom civilrätten och hör inte till de regler som Arbetsmiljöverket har inom sitt område.

Det är viktigt att om du som assistansberättigad har tagit på dig att ansvara kring vissa saker gällande assistenternas arbetsmiljö också har tillräcklig kompetens och kunskap om de uppgifter som du ska ansvara för i samarbete med assistansanordnaren.

Tydlighet underlättar

Huvudansvaret för arbetsmiljö ligger alltid ytterst hos assistansanordnaren oavsett hur uppgiftsfördelning har skett. Ju tydligare ni har fördelat, dokumenterat, informerat, utbildat och kopplat en eventuell uppgiftsfördelning till olika faktiska resurser desto tydligare blir bilden för er och de personliga assistenterna vilket underlättar i arbetet för alla.

Nyhetsarkiv