Häng med i debatten - Personlig assistans

Det är mycket som diskuteras kring den personliga assistansen i dagsläget. Mest aktuellt är de grundläggande behoven där två förslag har lämnats från regeringen till riksdagen.

Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade

Regeringens proposition 1992/93:159, om stöd och service till vissa funktionshindrade måste vara det närmaste Sverige har kommit Martin Luther Kings berömda tal ”I have a dream”.  Bengt Westerberg, som var socialministern vid denna tidpunkt, hade en dröm, en vision, om att skapa förutsättningar för personer med funktionsnedsättningar att uppnå jämlikhet och självbestämmande över sina liv med stöd av en ny lagstiftning LSS.

I regeringens förslag skrev de att med den nya lagen ska det bli tydligt att de som omfattas av lagen ska ha rätt till en viss konkret insats som hen efterfrågar, så var inte fallet och är inte fallet med socialtjänstlagen och annan lagstiftning som tidigare användes. Målet med LSS uttrycktes vara för den enskilde att kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors som möjligt och i gemenskap med andra människor. Tanken var att både förebygga och minska följderna av en funktionsnedsättning.

För att ingå i lagen och ha rätt till insatser skulle funktionsnedsättningens följder påverka flera livsområden samtidigt. Här talades om boende, fritid, habilitering, rehabilitering, arbete, förflyttning inom och utomhus samt att ta emot och ge information. Behoven kunde röra sig om assistans vid toalettbesök, hygien, påklädning, mathållning, träning, behandling, kommunikation men även som stöd för att en person inte skulle vara eller riskera att bli socialt isolerad.

 

En försäkring för hela Sveriges befolkning som får kritik

Allt som står här ovanför rimmar väl med tanken ”I have a dream…”. Varför kritiseras LSS, Försäkringskassans bedömningar och regeringens försök till ändringar i lagtexten?

LSS kostar pengar. Det är en rättighetslagstiftning och därmed finns ingen slutlig prislapp på hur mycket det får kosta. Det kan sticka i ögonen om en bara tittar på prislappen. LSS är dock en sorts försäkring för hela Sveriges befolkning i händelse av att en får en funktionsnedsättning och får behov som överensstämmer med lagens kriterier för att få rätt till en insats enligt LSS. Tanken är att jag (vi alla) ska vila trygg i vissheten att jag, mina barn, mina anhöriga och mina vänner och bekanta har rätten att få det stöd som kan vara en grundförutsättning för att kunna leva ett jämlikt liv med rätt att själv bestämma vem som ska assisterar mig, på vilka sätt och när.

Grundläggande behov

Det ekonomiska ansvaret för personlig assistans är uppdelat mellan Sveriges 290 kommuner och staten. För att dela upp ansvaret används mängden av något som kallas för grundläggande behov.  Dessa behov utgår från exempel på vad som kunde utgöra behov enligt propositionen och är fem till antalet.

  1. Toalett och hygien
  2. Av- och påklädnad
  3. Matsituationen
  4. Kommunikation
  5. Andra behov som kräver särskild kännedom om den enskilde

Kommunalt ansvar

Den som har behov av personlig assistans med mindre än 20 timmar grundläggande behov per vecka får sin ansökan utredd och beslutad av hemkommunen. I utredningen ska hemkommunen titta på samtliga behov och även ekonomiskt ansvara för den personliga assistansen.

Statligt ansvar

De personer som kan visa att de har behov av personlig assistans med grundläggande behov om minst 20 timmar i veckan ska få sin ansökan utredd och beslutad av Försäkringskassan. I utredningen ska Försäkringskassan titta på samtliga behov (grundläggande och övriga behov) och vid ett positivt beslut ansvarar de även för utbetalning av den assistansersättning som personen får för att köpa personlig assistans för.

Rättspraxis och tolkningsmöjligheter

Efter ett antal domar i Högsta förvaltningsdomstolen har Försäkringskassan tolkat hur de ska göra sina bedömningar väldigt snävt. De grundläggande behoven har gått från en allmän beskrivning i propositionen, där den enskilde skulle få personlig assistans med till exempel matsituationen, till en extrembedömning om huruvida den enskilde kan föra maten till munnen själv från tallriken. Det innebär i praktiken att enskilda personer måste visa prov på att det omöjligen går att använda ett bestick och ta färdigskuren mat från tallriken in i munnen. Om det går vissa dagar eller vid vissa måltider blir det svårt att hävda för den enskilde att det finns ett grundläggande behov. Detsamma gäller vid duschning. Här behöver den enskilde visa att det inte bara handlar om att få hjälp med schamponering av håret. För enskilda personer har det inneburit att de har fått ställa sig i duschen nakna för att visa en tjänsteman hur hen duschar och vilka behov som kan uppstå, en ytterst kränkande situation och ovärdig dagens samhälle.

Dessa extrema bedömningar har inte endast skett i sak utan även i tid. Från att ha bedömt hela situationer såsom ett toalettbesök, från och med att en vill gå på toaletten till dess att en stänger dörren efter avklarat toalettbesök, så bedöms nu delar av situationen i minuter och sekunder. Tiden du drar ner byxor och trosor är ok, tiden du sitter och faktiskt kissar räknas inte och så vidare.

Intentionen efterlevs inte

Behoven ska från myndigheternas håll helst standardiseras och jämföras med den tid det tar för en person utan funktionsnedsättning att genomföra exempelvis ett toalettbesök. Detta gör att propositionens intention att förebygga och minska följderna av en funktionsnedsättning inte längre efterföljs utan allt ska göras enligt en fastställd standard.  

Andning och sondmatning

Under senare år har även en diskussion kring personlig assistans när en person har behov av stöd för att få sin andning att fungera. Vi vet alla att utan att andas så dör vi men andning har trots det aldrig ingått som ett grundläggande behov i lagstiftningen kring personlig assistans och inte heller omnämnts i propositionen av Bengt Westerberg. Det har även varit en debatt om sondmatning är att jämställa med matsituationer för övrigt.

Slutsats och nya förslag

Regeringen har i år kommit till den slutsatsen att sondmatning är att jämställa med matsituationer för övrigt men att andning behöver föras in i lagstiftningen så att de som gör bedömningar även ska räkna in sådana behov till de så kallade grundläggande behoven.

Den 16 oktober 2019 kommer riksdagen att rösta om regeringens förslag att föra in andning som ett grundläggande behov enligt LSS.

Otydlig skrivning skapar rädsla

Så snart förslaget om andning blev känt blev det även en diskussion om skrivningen var tillräckligt bra, om det skulle kunna bli problem med tolkningen och så helt plötsligt kom det ytterligare ett förslag från regeringen kring hur bedömningen skulle göras och hur ett eventuellt föräldraansvar skulle bedömas och här skrev regeringen även in att för övriga grundläggande behov gäller följande: Ett sådant behov kan ge rätt till personlig assistans till den del hjälpbehovet är av mycket privat och integritetskänslig karaktär”. 

Skrivningen har medfört en stor oro i funktionshinderrörelsen, att Försäkringskassan ska tolka ”mycket privat och integritetskänslig karaktär” enligt den snävare bedömning som gjorts under senare år eller kanske till och med snävare. Detta resultat är förödande för den personliga assistansen som i dagsläget snarare väntat på en förändring som skulle föra oss närmare propositionens utgångstankar och inte ett permanentande av rådande domstolspraxis.

Många personer med stora funktionsnedsättningar och som har personlig assistans vågar inte idag ansöka om fler timmar då deras behov har ökat. De är rädda att i stället bli av med sin personliga assistans trots att de nu har större behov än för tre år sedan. LSS är inte längre än trygghet utan upplevs som hotfull när det gäller bedömningarna av behoven avseende personlig assistans.

 

 

Lilly Key

Utbildningsansvarig

Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)

 

 

 

Nyhetsarkiv