Gode män – inte alltid så goda?

Sydsvenskan har granskat omständigheterna kring Sveriges mest anlitade god man, publicerat den 24 mars 2019. Det finns stark kritik mot både den gode mannen och överförmyndaren. Helt klart är att allt inte har gått till som det ska. Den gode mannen har inte skött sina uppdrag som han ska och överförmyndaren har inte agerat som sig bör. Det skapar en osäkerhet för den enskilde som inte är acceptabel.

Flera personer som den gode mannen haft som huvudmän har personlig assistans. Det finns stark kritik mot hur den gode mannen sett till sina huvudmäns bästa i flera avseenden. Det handlar både om hur gode mannen inte lyssnat till den enskilde och vad hen vill och hur anhöriga stängts ute från den enskildes liv och personliga assistans.

Det måste helt enkelt bli bättre och säkrare för den enskilde och anhöriga! Myndigheterna måste ta sitt ansvar och gode männen ska se till sina huvudmäns vilja och självbestämmande, oavsett hur det uttrycks.

Från IfA anser vi det viktigt att anordnaren arbetar med tydlighet kring hur den gode mannen ska vara involverad kring den personliga assistansen, t ex vilken information och hur kommunikationen med den gode mannen ska ske, på vilket sätt den gode mannen ska vara en del av den dagliga assistansens utförande och delta i möten om den personliga assistansen. Detta måste ske också i samarbete med den assistansberättigade.

Vissa uppdrag kräver dessutom mycket tid av den gode mannen och att då anlitas för många uppdrag är inte lämpligt och ska inte ske. Den gode mannen måste ha tid att ägna sig åt uppdraget i den utsträckning det kräver för att kunna leva upp till de olika delarna i uppdraget, annars uppstår lätt stora brister.

Artiklarna ger exempel på att anhöriga stängs ute från den assistansberättigades liv och personliga assistans och sådana situationer ställer IfA sig starkt kritisk till. Anhöriga är ofta en mycket viktig del av den assistansberättigades liv och beroende på vad den assistansberättigade vill så ska de anhöriga kunna vara delaktiga i den enskildes liv, även om relationerna kan vara påfrestande ibland. Den gode mannens uppdrag är inte att ta den enkla vägen i uppdragen, genom att t ex utestänga anhöriga som upplevs ”jobbiga” eller byta insats för personen så att anhöriga inte får eller kan arbeta som personliga assistenter. Det är inte rätt väg att gå.

Det finns verktyg och metoder för att få till ett bra fungerande samarbete mellan de olika parterna. Där har assistansanordnaren ett ansvar för att arbeta för bra kvalitet i personliga assistansen. Det förutsätter förstås att den gode mannen sköter sin del av uppdraget och är involverad i den personliga assistansen på det sätt som uppdraget kräver och lyssnar på sin huvudman.

Gode män ska inte på eget bevåg ansöka om insatser eller ändra i en persons liv, utan att personen vill det. Den enskildes vilja och självbestämmande ska vara grunden för hur den gode mannen agerar i sitt uppdrag. I detta kan anhörigas åsikter och kännedom om den enskilde vara det som är vägledande, om den enskilde har svårt att själv uttrycka sig. Den gode mannen ska vara ett stöd och underlätta svårigheter i en persons liv, inte orsaka problem.

En god man har ett viktigt uppdrag som har stor betydelse för den enskilde. Gode män måste leva upp till vad det låter som – att vara goda för den enskilde!

 

Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)

 

För att ta del av artiklarna på Sydsvenskan måste man vara prenumerant, men länk finns här

 

 

Nyhetsarkiv