Den personliga assistansen har blivit en dystopi

Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) anser att den personliga assistansen har blivit en dystopi. Många av behovsbedömningarna är så surrealistiska att de inte har någon funktion i verkligheten. Ersättningsnivån är satt efter en föråldrad tidsperiod som inte kan täcka de kostnader som finns idag. Det går inte att blunda för det längre. Läget är ytterst allvarligt.

Systemet för den personliga assistansen har stegvis urholkats, till att nu stå inför det faktum att det inte fungerar alls. Det innebär att personer, som lagen skapades för, inte längre kan känna sig säkra att få det stöd och den service som lagen utfäste och som de enskilda personerna behöver för att kunna leva. Konsekvensen som följer är att tiotusentals människors hälsa riskeras både fysiskt och psykiskt, och vi har även fått erfara att enskilda liv gått till spillo i desperationen över att inte kunna leva. Vi assistansberättigade lever i en dystopi.

 

IfA uppmanar ansvariga politiker och myndigheter att ta oss ur dystopin och återupprätta ett system som fungerar och genom detta säkerställa vår möjlighet och rättighet att leva.

 

Vi har signalerat länge

Under flera års tid har vi från brukar- och funktionshinderrörelsen visat på de ökade svårigheterna att beviljas personlig assistans, beviljas genomförbar personlig assistans och svårigheterna att täcka kostnaderna. Så småningom tar det faktiskt slut på möjligheter att få det att fungera. Där är vi nu.

Den senaste tiden har det uppmärksammats i ett flertal artiklar om att bedömningarna av rätten till personlig assistans inte fungerar, se t ex Linnéuniversitets studie om att besparingsmål påverkar assistansen, KFOs artikel om assistansersättningens nivå och Vårdföretagarnas artikel om de minskade marginalerna. Allt detta visar på en personlig assistans som inte fungerar i praktiken.

Vi kan inte ha det så här längre

Personlig assistans är en insats som vi ska vara mycket stolta över, för den visar att vårt samhälle står upp för att alla ska ha rätten och möjligheten att leva ett liv med full delaktighet och jämlikhet. När vi, assistansanvändare, nu fråntas den rättigheten tar vårt samhälle ett stort kliv in i en dystopisk verklighet som förstör människors liv, inte bara assistansanvändarnas liv, utan även våra anhöriga och närståendes liv.

Den 1 oktober 2019 träffar IfA Lena Hallengren för att diskutera situationen för den personliga assistansen. 

 

 

Sophie Karlsson

Verksamhetsansvarig

Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)

 

Nyhetsarkiv