Instagram

IfA kritiserar Assistansersättningsutredningen

IfA kritiserar Assistansersättningsutredningen

IfA har nu sänt in sitt remissvar angående Assistansersättningsutredningen, SOU 2014:9.

IfA är kritisk till många delar i Assistansersättningsutredningen, vilket IfA har uttryckt i sitt remissvar. Läs IfAs remissvar nedan.

Till Socialdepartementet

Förändrad assistansersättning - en översyn av ersättningssystemet, SOU 2014:9

Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) vill härmed lämna följande remissvar angående Assistansersättningsutredningen, SOU 2014:9.

Sammanfattning

IfA avstyrker ett genomförande av grundschablon och tilläggsschablon av assistansersättningen.

IfA avstyrker övergångsregeln som innebär att assistansberättigade, som fyllt 65 och inte har beviljats tilläggsschablon, inte ska kunna beviljas tilläggsschablon.

IfA avstyrker att sjuklönekostnaderna ska ingå i schablonen för assistansersättningen samt att kommunen fråntas sitt basansvar.

IfA tillstyrker förslaget om att införa krav om avtal mellan den assistansberättigade och assistansanordnaren samt att krav om minimiinnehåll för avtalen införs.

IfA tillstyrker förslaget om att den assistansberättigade inte ska ha rätt till ersättning för arbetsledning av den egna assistansen.

Grundschablon och tilläggsschablon

IfA motsätter sig ett genomförande av grundschablon och tilläggsschablon. IfA anser att ett genomförande av förslaget inte skulle uppnå syftet om ändamålsenlighet eller långsiktig kvalitetsutveckling och det skulle motverka lagens intentioner om att kunna leva som andra.

Konsekvenserna av tröskeleffekten är inte tillräckligt belysta och analyserade. Ett så viktigt system kan inte införas om inte förutsättningarna för det är tydliga och utredningen tar själv upp att förslaget kan ”skapa en olycklig tröskeleffekt”1, samt att tröskeleffekten kan bli kostnadsdrivande.

IfA är medveten om att ersättningen utifrån nuvarande system inte alltid motsvarar de faktiska kostnaderna för den assistansberättigades assistans. En del assistansberättigade har högre kostnader och andra assistansberättigade har lägre kostnader än schablonen. Således finns redan idag assistansberättigade som inte kan täcka sina kostnader eller blir begränsade i möjligheten att leva som andra.

IfA anser att en omstrukturering till grund- och tilläggsschablon endast medför en förskjutning så att en annan grupp assistansberättigade begränsas istället. Främst skulle det drabba personer som har stora assistansbehov och höga lönekostnader, till följd av att de t ex har haft vissa assistenter anställda länge och därmed har en särskild god kompetens för den enskilde assistansberättigades personliga assistans men inte en sådan särskild kompetens som avses vid ansökan om förhöjd ersättning för särskilda kompetensbehov. Det är oerhört viktigt att kunna behålla personliga assistenter som arbetat länge i yrket och som har byggt upp en mycket viktig och ofta oersättlig kompetens kring personlig assistans.

Ytterligare en grupp som drabbas om ett nytt system införs är assistansberättigade som har höga assistansomkostnader, t ex pga höga resekostnader för de personliga assistenterna, kostnader som inte sällan uppnås pga den assistansberättigades resor i tjänst eller i samband med olika ideella aktiviteter, förtroendeuppdrag etc. Dessa personer kan riskera att inte ha råd att fortsätta vara anställda eller genomföra sina uppdrag och därmed på ett mycket kännbart sätt förlora sin rätt att leva som andra och vara delaktiga i samhället.

Utredningen har lagt fram tre olika alternativ för hur man skulle kunna sänka grundschablonen och höja tilläggsschablonen.2 De tre olika alternativen visar att det är flera tusen assistansberättigade som berörs, som kan tänkas hamna i den grupp som drabbas av tröskeleffekten. Utredaren talar dessutom om ”beteendeförändringar”3 hos den assistansberättigade, dvs att den assistansberättigade förlägger sin assistans på sådan tid som berättigar till tilläggsschablon. IfA motsätter sig denna attityd till assistansberättigades assistansbehov – man förlägger sin assistans när man behöver den, inte när man kan få högst ersättning för den. IfA vill dock peka på att kostnaden för staten och konsekvenserna för assistansberättigade synes alltför oklar för att stöd ska kunna ges till förslaget att införa grundschablon/tilläggsschablon.

Ett införande av grundschablon/tilläggsschablon skulle troligen leda till en stor mängd omprövningar av beslut samt nyansökningar av förhöjda belopp enligt de nya reglerna. Det i sin tur leder med stor sannolikhet även till ökad administration för såväl staten, som de assistansberättigade och anordnarna.

Kostnader som förbisetts av utredningen

En viktig och missvisande faktor är alla de kostnader som föreligger kring assistansen men som utredningen har förbisett. Vi vill därför starkt betona att detta också medför att de uträkningar som utredningen visar gällande den nivå som schablonersättningen ”borde” ligga på inte stämmer.

Exempel på kostnader som inte räknats med i utredningen är lönekostnader om den assistansberättigade blir inlagd på sjukhus och inte får behålla assistansersättningen, lönekostnader vid utbildning och lönekostnader vid introduktion.

Om man som assistansberättigad till exempel måste ligga på sjukhus men inte har särskilda skäl för att behålla assistansersättningen, så måste ändå löner under åtminstone uppsägningstiden betalas, eller om man behöver inskola nya personliga assistenter så medför detta dubbla lönekostnader under en tid. Även utbildningskostnader ligger utanför utredningens beräkningar. Lön under utbildning innebär en dubbel lönekostnad, en assistent som arbetar medan den andra assistenten går utbildning. Detta är viktiga kostnader som måste räknas med i schablonen. Detta understryks ytterligare av att Socialstyrelsen, i sina allmänna råd ”Kunskaper hos personal som ger stöd, service eller omsorg enligt SoL och LSS till personer med funktionsnedsättning SOSFS 2014:2, har fastställt omfattande, väsentliga krav på utbildning som personliga assistenter ska genomgå.

Då dessa förbisedda kostnader inte finns medräknade i utredningen stämmer inte konsekvensanalysen för statens kostnader.

Frysning av nivån på schablonersättningen

Att frysa schablonen vid ett eventuellt införande av grundschablon kommer att få katastrofala konsekvenser för ett stort antal assistansberättigade, eftersom man inte kommer att kunna täcka kostnaderna för den personliga assistansen. Många assistansberättigade har redan idag kostnader som motsvarar den schablon som utbetalas. En frysning av schablonen skulle direkt innebära att kostnaderna måste minska på något sätt.

Då lönekostnaden är den största kostnaden i den personliga assistansen riskerar man med den föreslagna systemomläggningen att pressa ner lönerna för personliga assistenter. Ett sådant agerande kommer att allvarligt försvåra rekryteringen av personliga assistenter, rasera i dag fungerande assistans för många assistansberättigade och leda till sämre, ofta icke hållbar kvalitet på den personliga assistansen. Vi vill påpeka att en sådan avsiktlig kvalitetsförsämring drabbar en grupp medborgare med ytterst små marginaler i detta hänseende och att försämrad assistans även i hög grad riskerar att resultera i behov av andra insatser från samhällets sida.

65-årsgräns för möjligheten att bli beviljad tilläggsschablon

I förslaget om tilläggsschablonen och dess införande har det smugit sig in en åldersdiskriminerande konstruktion som IfA anser vara helt förkastlig, nämligen att personer som har fyllt 65 år vid en eventuell övergång till grundschablon och tilläggsschablon inte kommer att ha möjlighet att beviljas tilläggsschablon, eftersom tilläggsschablon endast blir möjlig vid omprövning och beslut för personer som fyllt 65 omprövas inte.

Denna grupp assistansberättigade skulle således starkt missgynnas i förhållande till andra assistansberättigade. Personer som fyllt 65 och har höga kostnader för sin personliga assistans måste ha rätt att, som övriga assistansberättigade, ansöka om tilläggsschablonen. Dessa personer skulle annars riskera att inte kunna köpa personlig assistans överhuvudtaget, trots sin rätt till personlig assistans.

Denna övergångsregel strider i allra högsta grad mot LSS intentioner.

Förhöjd ersättning

I den händelse att förslaget om grund- och tilläggsschablon införs finns det behov av att utvidga möjligheterna att beviljas förhöjt belopp samt höja taket för det förhöjda beloppet. Ett förhöjt belopp om högst 12 % utöver grundschablonen är för lågt räknat för att kunna täcka de kostnader som föreligger för många assistansberättigade. Ligger nivån på max 12 % kvar kommer det i ett nytt system att innebära en klar försämring av livsvillkoren för de assistansberättigade som berörs.

Även utredaren har påpekat att nivån på den förhöjda ersättningen kan behöva ses över.4

När det gäller utvidgningen av möjligheterna att beviljas förhöjt belopp avser IfA här främst de som pga långtidsanställda personliga assistenter har uppnått höga kompetens- och lönenivåer i sin personliga assistans samt de som pga arbete eller olika uppdrag under sin fritid har höga assistansomkostnader.

Sjuklönekostnader

IfA motsätter sig att sjuklönekostnader ska ingå i schablonersättningen enligt det lagda förslaget.

En nyligen genomförd undersökning som Arbetsgivarföreningen KFO genomfört, visar att den föreslagna nivån för sjukersättningen inte är tillräckligt hög för att kunna täcka sjuklönekostnaderna5, så i realiteten skulle det innebära en sänkning av dagens schablon om förslaget genomförs. Denna riskerar att få mycket allvarliga konsekvenser för assistansberättigade och assistansanordnare.

Assistansberättigade kan ha mycket varierande kostnader för sjuka assistenter och orsaker till sjukfrånvaron hos de personliga assistenterna kan delvis bero på den assistansberättigades funktionsnedsättning, t ex en psykisk funktionsnedsättning, och möjligheten att påverka sjukfrånvaron kan då vara mer eller mindre obefintlig.

Det kan leda till att vissa assistansberättigade inte blir välkomna hos anordnare, om kostnaderna för sjuklönerna inte kan täckas. Det kan också leda till en inlåsningseffekt för många assistansberättigade, som då blir tvingade att ha anhöriga anställda i större utsträckning än önskat, eftersom anhöriga sällan anmäler sig sjuka. LSS intention om valfrihet för den assistansberättigade går därmed om intet då den assistansberättigade inte kommer att kunna välja personliga assistenter eller anordnare. Risken för den assistansberättigade blir ännu mycket större om förslaget att kommunens basansvar ska försvinna blir genomfört, då även kommunerna i en sådan framtid skulle kunna säga nej till ”dyra” assistansberättigade.

Assistansberättigade blir de som får ta konsekvenserna om nivån på ersättningen inte står i proportion till kostnaderna. Detta då kostnader som kommer att hållas nere är assistansomkostnader och lönekostnader. Det i sin tur leder till att den assistansberättigade inte ges möjlighet att leva det liv denne önskar och det blir svårigheter att nyrekrytera.

Utredningen tar upp omständigheten om den assistansberättigade har höga sjuklönekostnader och säger att denne i sådana fall har möjlighet att välja en anordnare som kan hantera kostnaderna. Detta synsätt är utomordentligt anmärkningsvärt mot bakgrund av önskvärdheten av en mångfald anordnare, även t ex brukarkooperativ, och gynnar på ett helt oacceptabelt sätt stora anordnare, som har möjlighet att omfördela kostnader mellan olika assistansberättigade på annat sätt än mindre assistansanordnare. IfA anser att det minimerar valfriheten.

Assistansberättigade med alltför stora kostnader kommer inte att vara välkomna någonstans och kan ev tvingas välja kommunen om dennas basansvar ligger fast, försvinner det så kommer de stå utan utförare av personlig assistans.

Redan när den tidigare LSS-utredningen föreslog att sjuklöneersättning skulle ingå i assistansersättningen tog IfA ställning mot ett genomförande av förslaget eftersom de negativa konsekvenserna var för stora och det nu liggande förslaget har inte kunnat visa på bättre resultat. Inte heller detta förslag bör genomföras, eftersom det starkt missgynnar assistansberättigade vars personliga assistenter har hög sjukfrånvaro och de mindre anordnarna.

Kommunens basansvar

I samband med sjuklöneersättningen tar utredningen även upp kommunens basansvar och anför att basansvaret för kommunen enligt LSS skulle upphöra.6 Detta måste vila på en missuppfattning om kommunens skyldighet enligt LSS. Det är förstås viktigt att kommunens skyldighet att tillhandahålla personlig assistans och vikarier kvarstår enligt LSS. Det är mycket viktigt för assistansberättigade att kommunen har detta ansvar om anordnaren inte skulle uppfylla sina skyldigheter. Det är alltför osäkert för den assistansberättigade om kommunens skyldighet skulle vila på Socialtjänstlagen som endast ska tillförsäkra skälig levnadsnivå. Den assistansberättigades rätt till goda levnadsvillkor ska inte försämras.

Sammantaget uppvisar utredningen tydliga brister i underlaget för förslagen vilket omöjliggör en helt överskådlig bild av förslagens effekt gällande konsekvenserna för assistansberättigade, assistansanordnare och staten.

Flera förslag innebär dock som framgått uppenbart allvarliga hot för många assistansberättigade.

Vi ser i utredningen med oro ett uttryck för underskattning eller förringande av den stora känsligheten och skörheten i assistansberättigades livsförutsättningar och assistansberoende. Redan jämförelsevis små ogenomtänkta åtgärder får ödesdigra följder för många assistansberättigade. Det finns inte något utrymme för försämringar för den assistansberättigade, tvärtom. Det är den insikten som utgör grund för rätten till personlig assistans. Det är mycket angeläget att värna den grunden.

1SOU 2014:9 s 179.

2SOU 2014:9 s 231 ff.

3SOU 2014:9 s 232 ff.

4SOU 2014:9 s 182.

5Arbetsgivarföreningen KFOs rapport Kostnader för personlig assistans En medlemsundersökning av 2013 års kostnader

6SOU 2014:9 s 186.