IfAs Debattforum och Rådsmöte

(Höstens möte äger rum 20 - 21 november 2010 )

Vårens Debattforum, det 32:a i ordningen, inleddes på sedvanligt sätt av ordförande Vilhelm Ekensteen, som pratade om var vi står i dag. Det är inte längre ett direkt hot att reformen ska läggas ner, i den senaste propositionen slås till exempel fast att reformen ska finnas kvar som en rättighetslag. Men den står fortfarande inför ett allvarligt hot och det är de förändrade behovsbedömningarna. Debattforumet är en chans att påverka reformen.

Under förmiddagen var temat: ”Vilket parti ska jag som assistansanvändare rösta på”. De politiker som deltog var Kenneth Johansson, centerpartist och ordförande för socialutskottet, Elina Linna från vänstern, Maria Lundqvist Brömster som arbetar med handikappolitiska frågor i folkpartiet, Magnus Johansson från miljöpartiet samt Anne Marie Brodén från moderaterna. Kenneth Johansson var tidigigare ordförande i LSS-kommittén som även Magnus Johansson och Anne Marie Brodén ingick i. Lars U Granberg (S) hade meddelat förhinder pga flyget men hade mailat in svar på frågorna.

Den första frågan var enkel: är det ett grundläggande behov att skära maten på tallriken? Samtliga politiker var eniga om att detta är ett grundläggande behov. Kenneth Johansson menade att lagen inte är ändrad utan det är Försäkrings-kassan som ändrat sina tolkningar. Socialutskottet ska träffa Försäkringskassan och fråga varför det har blivit så här.

Nästa fråga var om politikerna är nöjda med Försäkringskassans behovsbedöm-ning samt vad de och deras partier kan göra för att förändra om de inte är nöjda. Lars U Granberg sa i sitt mailsvar att det är regeringen som är ansvariga för detta och att S har skrivit motion om frågan. Kenneth Johansson upprepade att LSS-lagens intentioner måste gälla och att de ska se över detta så det blir högre rättssäkerhet. Elina Linna stöttade Maria Lundqvist Brömsters motion om att de inte kan låta nedskärningarna urholka lagens intentioner. Anne Marie Brodén höll med Kenneth Johansson. Magnus Johansson tog upp sammanträffandet att LSS-kommitén arbetat med kostnadsdämpning i bakhuvudet och Försäkringskassan nu följer de signaler de har fått. Regeringen skulle ha kunnat agera snabbare om de inte hade varit nöjda med utvecklingen. Politikerna fortsatte framhålla att de vill att lagens intentioner ska gälla och att det måste till ett bra behovsbedöm-ningsinstrument så att det blir rättssäkert. De lovade att de i sitt möte med Försäkringskassan ska trycka på att de grundläggande behoven ska tas med i sin helhet och att den praxis med att enbart räkna integritetskänsliga saker måste bort. De skulle se efter hur de skulle hantera den regeringsrättsdom som befäster Försäkringskassans hårdare riktlinjer, men exakt hur framkom ej.

Den tredje frågan handlade om sjukhusvistelse. Som så många gånger tidigare meddelades att frågan är uppe till diskussion och att den inte är bortglömd. Hela det borgliga blocket kommer fortsätta jobba med den lovade de. Elina Linna menade att skrivningen särskilda skäl är svävande och måste göras tydligare. Magnus Johansson påpekade att frågan alltid kommer upp, och att det är bättre att vara ärlig och säga att den inte prioriteras och att det är en kostnadsfråga. IfA vill att särskilda skäl helt tas bort. Både den assistansberättigades och ssistenternas trygghet är viktiga aspekter. Kenneth Johansson framhöll att de vill ha en lösning, men att det måste utredas mer om hur det slår ekonomiskt. Han hoppades att frågan skulle lösas utan en lagändring.

Den fjärde frågan var kort och koncis: varför har inte förslaget om ett års avräkning tagits med? Kenneth Johansson svarade att frågan har lagts samman med utredningen om differentierad schablon, vilket är anledningen till fördröjningen. Det verkade dock som om politikerna var eniga i frågan och att de inte kunde se något direkt hinder till att införa det.

Den sista frågan som berördes var statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Kenneth Johansson säger sig stå bakom ett förstatligande av assistansen och förklarade att det inte var med i propositionen för att det är en stor och omfattande reform. Frågan kommer att arbetas vidare med under nästa mandatperiod. Anne Marie Brodén höll med. Hon tycker det är olyckligt med flera huvudmän och att pengarna bör följa individen oavsett var denne befinner sig i landet så att valfriheten ökar. Magnus Johansson menade att frågan inte är helt lätt och att det var klokt av regeringen att avvakta. Det kan finnas en risk att mindre kommuner vältrar över ansvaret till staten, menar Magnus Johansson. Det kan därmed bli ett ekonomiskt incitament för kommunen att välja insats mot individens vilja. Elina Linna gillade tanken på ett förstatligande eftersom man då skulle kunna komma bort från 20-timmarsgränsen.

Tre timmar går fort när politiker diskuterar och fler frågor hanns ej med innan det var dags för lunch. Vilhelm Ekensteen tackade politikerna för att de kommit, och konstaterade att det varit en bra debatt och dialog.

Efter lunch berättade Anna Barsk Holmbom om aktuella förändringar inom assistansen. Behovsbedömningen fick även här ett stort utrymme, och Anna förklarade att det hela startade med ett informationsmeddelande från Försäkringskassan 2007 som sade att ett behov endast kan räknas som grundläggande om det är av mycket personlig karaktär. Denna åsikt befästes i somras av regeringsrätten. Regeringsrätten fastställde att det grundläggande behovet måste vara ”särskilt integritetskänsligt” för att räknas med. I sammanhanget får det behovsbedömningsinstrument som Socialstyrelsen arbetar med att ta fram stor betydelse. Därefter ägnades den största tiden till den liggande proposition som IfA har redovisat i nyhetsbrev nr 3.

Sista person att tala under Debattforum var Jessica Smaaland, projektledare för det ettåriga projektet ”Att arbeta med stöd av personlig assistans” som IfA har drivit sedan september 2009. Bakgrunden till detta projekt är den höga arbetslöshet som finns bland personer med funktionsnedsättning och då framför allt personer som är berättigade till personlig assistans. Jessica berättade att den dom från Regeringsrätten som kom i somras innebär en oro eftersom domen i princip säger att om man klarar av att arbeta så kan man inte ha ett så stort behov av personlig assistans. IfA har tillsatt en arbetsgrupp med avseende på just denna skrivelse och kommer på ett eller annat sätt reagera på den.

Jessica berättade vidare att IfA kommer vara med under Almedalsveckan och på fredagen hålla en utbildning inom projektets område. Efter denna föreläsning var vårens Debattforum avklarat.

En mer omfattande redogörelse för vad som sades under både Debattforum, Rådsmöte och årsmöte läggs ut på IfAs medlemssida på internet.

Vad hände på Rådsmötet våren 2010?

Söndagen den 18 april inleddes IfAs rådmöte med en halvtimmes information för AR-anordnare. Talare var nationella AR-ombudet Cia Lyrot. Under denna halvtimme förrättades val av nytt nationellt AR-ombud. Carina Svensson, valberedningen, tog in och läste upp nomineringarna som alla föll på Cia Lyrot. Hon blev därmed enhälligt omvald på ytterligare ett år. Det togs även beslut på att ändra regionsindelningen för IfA AR till följande regioner: Skåne, Götaland, Svealand och Norrland. Val av regionala ombud sker på höstens rådsmöte.

Därefter påbörjades förmiddagens pass på temat barn och assistans. Passande i och med det förstärkta barnperspektivet som föreslås i den senaste propositionen om LSS. Där ställs bland annat krav på den som anordnar assistansen till barn. Anordnaren ska arbeta för att utforma assistansen så att den främjar barnets frigörelse och utveckling. Barnet ska också få möjlighet till större inflytande genom krav om att anordnaren ska samtala med barnet för att ta del av barnets önskningar och åsikter i frågor som rör den personliga assistansen.

Först ut var Ninnie Wallenborg, som personligt talade om hur hon upplevt det att växa upp med ett stort behov av assistans. Hon var 17 år när assistansreformen kom, så några personliga assistenter hade hon inte när hon var yngre. Det löstes istället på andra sätt, bland annat med elevassistent i skolan och kollovistelser på sommaren. Hennes föräldrar uppfostrade henne som de övriga syskonen och lät henne ta konsekvenser av sina misstag, något hon som småbarnsmor nu har insett är lättare sagt än gjort. Hon tog upp en del fällor man kan hamna i som barn och ungdom med assistans. Är assistenten äldre finns risken att denne blir mer som en extra förälder, men är assistenten yngre kan det istället bli en kompis som gör att man avskärmar sig från övriga kamrater. Båda sakerna har hon råkat ut för, men tack vare familj och vänner lyckades hon vända det. Det är också en avvägning om man ska ha sina föräldrar som assistenter eller ej. För hennes del har det fungerat utmärkt, men som ägare av sajten funktionshinder.se får hon också höra om motsatsen. Som assistansanordnare har man mycket att fundera över när det gäller barn och assistans.

Efter förmiddagens kaffepaus fick åhörarna mer infallsvinklar gällande ämnet när Karin Boskovic, projektledare för Lyssna! – om barns rätt att styra sin assistans, samt Karin Davidsson och Cornelia Sobek, projektledare för Huvudroll – Föräldraroll, pratade om projekten. Dessa två treåriga projekt fokuserar på olika perspektiv gällande detta med barn och assistans; det första på barnets rätt att vara barn; det andra på förälderns rätt att vara förälder. De bildar på sätt tillsammans ett slags helhetsperspektiv på detta med att ha personlig assistans i en familj.

Karin Boskovic berättade om bakgrunden och syftet med Lyssna! som startade under våren 2008. Då var det en förstudie där IfA undersökte assistanssituationen för barn i Sverige. Den visade bland annat att barn många gånger saknar inflytande i sin personliga assistans och att det finns ett stort behov av utbildning och stöd hos barnen själva liksom hos föräldrar, personliga assistenter och anordnare. Utifrån förstudiens resultat sökte IfA sedan medel från Allmänna Arvsfonden för att utifrån LSS-lagens intentioner och Barnkonventionens mening starta ett utvecklingsarbete kring barns personliga assistans. Syftet med projektet är att ta fram utbildningar som vänder sig till assistansanordnare, föräldrar, personliga assistenter och ålderanpassade utbildningar för assistansberättigade barn. Man ämnar också utbilda de assistansanordnare som deltar i projektet så att de i sin tur kan hålla utbildningar lokalt om barns personliga assistans.

Enligt en intervjustudie som genomfördes under hösten 2009 känner assistansanordnare en oro inför de krav som ställs. De ser bland annat en svårighet med att föra ett samtal med det assistansberättigade barnet, i synnerhet då barnet har kognitiva och/eller kommunikativa funktionsnedsättningar. Inom ramen för Lyssna! finns det därför planer på att anpassa en befintlig intervjumetodik så att den också kan användas inom personlig assistans. Tanken är sedan att anordnare ska få utbildning för att kunna använda sig av metoden och därmed öka barnets delaktighet i utformningen av barnets personliga assistans.

Under Huvudroll – Föräldrarolls första projektår, som startade i februari 2009, har fokus varit på att samla information och erfarenheter, berättade Karin Davidsson och Cornelia Sobek. Målet med detta projekt är att utveckla stöd för föräldrar till barn med personlig assistans så att deras relation bevaras och utvecklas även när det finns en eller flera personliga assistenter inblandade som komplicerar relationsbilden. För att ta reda på hur föräldrar till barn med personlig assistans upplever sitt föräldraskap och vad de skulle behöva stöd i har de under året haft ett antal gruppträffar. Det som framkommit är att de har fler roller än bara sin föräldraroll som dessutom tenderar att förminskas i allt annat, men för barnet är det viktigaste att föräldern är förälder. Under projektets andra år ska stödformer för att möjliggöra detta tas fram. Tanken är sedan att dessa stöd ska finnas tillgängliga oavsett bostadsort.

Sist ut på vårens rådsmöte var Lars Olsson, sekreterare i LSS-kommitén, som talade om avtal mellan den assistansberättigade och assistansverksamheten. Idag finns inget lagstadgat om detta, men samtidigt kräver Försäkringskassan ett avtal för att denne ska betala ut assistansersättningen direkt till en anordnare. Det har, liksom i alla affärsuppgörelser, alltid varit viktigt med ett avtal, men sedan lagändringen i juli 2008 är det än viktigare. Hela assistansersättningen är en intäkt hos assistansanordnaren, vilket gör att man som assistansberättigad inte längre kan hävda att det är ens pengar. Det innebär att ens självbestämmande över assistansersättningen bestäms av avtalet och ingenting annat. I dagsläget finns det avtal från ett par rader, som i princip inte reglerar något, till många sidor, som då istället kan vara nästan för komplexa. IfA har en väl avvägd avtalsmall som är gratis för medlemmar, AR-anordnare och de som prenumererar på vägledningspärmen. Den kommer att uppdateras under maj eller juni.

En fråga som ofta kommer upp är sparade medel vid byte av assistansanordnare. Det går inte enligt skattemässiga skäl att överlåta dessa medel. Däremot kan den gamle anordnaren åta sig att stå för kostnader även efter ett byte. Eftersom ett byte oftast innebär att den assistansberättigade inte är nöjd med anordnaren är det tveksamt om det är någon som går med på detta. Hur som helst är detta ett exempel på en sak som skulle kunna regleras i avtalet.

 
Efter denna diskussion avslutade Anna Barsk Holmbom vårens konferens, och hälsade alla välkomna till höstens debattforum och rådsmöte som kommer att hållas 20-21 november.

Dela den här utbildningen med andra

 

Vad hände på Debattforum och Rådsmöte våren 2010?